NATTENS INTÅG

Livet rullar, årstider passerar, lektioner börjar och slutar. Men jag, jag finns bara till när jag läser i min bok. Shit. Så. Jävla. Uppslukad. Bryr mig bara om karaktärerna i boken och nästa, nästa kapitel. Fantastisk känsla. 
 
Norah och jag ville inte "gå in på våra rum" efter middagen ikväll. Vi vägrade. Så vi kollade på Svanprinsessan och åt smörisar och skalade apelsiner. Ibland låter jag rummet stå öppet när jag är ute i korridoren och ägnar mig åt sådant kvalitetshäng. Lite som att jag luftar rummet från föroreningar som hjärnan skapar där inne. Luft, luft, sesåja, nog ska det bli en natt i natt också.. Och den är ju faktiskt på g. Och alarmet går på tidigt imorgon bitti. Och Norah fyller 22. I några månader blir vi jämngamla. Vi kan i alla fall låtsas.
 
Ska fräsa av ytterligare några kapitel i bästa boken och skriva en rad eller två i dagboken. 
 
IMORGON BLIR DET FEST! Dunder och brak och kalas ba! Men först en eftermiddag på SOL. Long time no see, long time without dicipline. Undra på, ibland måste bara tiden få gå. Ett tag i alla fall. 

KOM TÖSABIT

Har precis skållat halsen med koffeinfritt te. Bara ge dig, halsjävel. En sista, bästa vaken timma med Norah och Fredrik. Trots eländenas eländen som brakade loss som en hagelbrakare idag. PUSS.
 
Och således, nu finns din Panda Da Panda – Din vind på Spotify. 
 
 

FÖR MIN BÄSTA TID ÄR SEN ♪

Det är en strålande söndag.
 
Vad jag gjorde mellan lördag kväll och söndag morgon kan sammanfattas: S O V A. Bland annat. 
 
Jag går ibland in i en slags regressionsfas. I det här fallet- en positiv sådan. Som att jag igår kväll rensade ur badrumsskåpet, gnuggade med tvättsåpa och ställde tillbaka alla prylar i fina rader. Lyssnade på musik, läste världens bästa bok, stängde ner datorn helt, beundrade snöflingorna utanför fönstret och bestämde mig. När jag gör sådant på en lördag kväll, gör jag det som om jag vore fjorton år och världen vore ofarlig. Jag stoppar in öronpropparna i öronen och somnar med ett leende på läpparna, tidigt. 
 
Sedan kommer en morgon. Och jag stiger upp. Tar en dusch. Väger mig. Tar på mig läppstift. Och kjol! Fastän jag bara ska till Ica och ha terminsstädning med korridoren idag. Någon säger att "Oj, vad du var fin idag". Jag svarar "Jag fick feeling!". Och jag vet, för det syns när det kommer inifrån. När en tar på sig en fucking kjol och håller tulpanerna levande i två veckor istället för två dagar. Jag lagar lunchlådor i solskenet och stora apelsiner rullar i min fruktlåda. 
 
Ibland försvinner jag ett slag. Ibland drar jag mig undan. Och ibland är det det allra nyttigaste i världen. För jag kommer ju tillbaka. Och då är jag redo för er igen. Och världen. 
 
 
Från en annan regressionfas. Här höll jag på att kläckas på nytt utan att jag visste om det. 
 
 
Ett sprickfärdigt påskägg.