Fan vad fab med sommar ändå. Sommar, utan ursäkter. Sommar utan "men". Sommar i dess renaste form. De två senaste dagarna har jag knappt satt en fot inomhus. Gick upp tidigare igår för att hetsstäda huset. Utlovade nämligen en dammsugning..Jag fick även ett ryck och putsade upp festivaltältet. Elin, Elli och jag ska bo där femdagarijuni. Det var så underbart att plocka fram eländet.

Inuti tältet fanns kvarlevor i form av ett sönderklottrat spelschema, torkade våtservetter och hårnålar. Hade glömt av hur ohyggligt varmt det är inne i en nylonkoja. Sopade i alla fall rent inuti och skrubbade bort en överlevande fågelblaja från "fasaden". Strax därpå hörde Elin av sig med lockrop om bad. Vi flög till Sjötorpasjön, de två E:na och jag. Och gosse som jag kastade mig i. Jag har lämnat badkrukelivet bakom mig, jag är fan värst!

Som topping på gårdagen hade jag ölhäng med Marr och Emma på uteservering igår kväll. Hann klämma in ett träningspass innan också. Snacka om att jag utnyttjade dagen till max. Kanske för att jag visste att idag blir det långdagsjobb, 11-20. Kontraster gör livet bra mycket härligare.

Det här bloggeriet har blivit en smula åsidosatt. Men det händer mycket kul, mycket jobbigt. Det är kontraster. Det är natt och dag, det är gudvetvad. Hej på er i alla fall.

Har maxat ljusstyrkan på datorn för att se någonting här i solen. Så jag får väl hålla mig kort, batteriet tenderar att äta upp sig självt. Tänk att jag faktiskt sitter vid datorn, när gör jag det nu för tiden?! Jag tycker det är bra och som det ska, har redan stulit för mycket av min egen tid vid den här mojängen. Kan erkänna att jag bläddrar och fingrar en del på den där satans Iphonen. Har mina hållplatser, typ som www.rodeo.net/niotillfem,www.colorelle.se, www.hanapee.com, www.hummingfox.blogg.se. Bra skit, favoritdamer. Jag bara bläddrar. Och det känns bra. Att det inte slukar upp mig totalt som datorn kunde göra.

Igår var det lite av en sluka-upp-mig-dag. När det blir långa avstånd från saker, som år och sådär, då svider det. Typ som att jag kan tycka att det är oförskämt att tiden bara får ticka. Tänk vad ledsna vi var. Tänk vad ledsen jag är och alltid kommer vara. Men när jag öppnade mina lungor efter löpturen igår kväll tänkte jag att det är ni som ger mig luft. Vila i frid, bröder.

Jag är för tillfället tillfreds med mig själv. Glad. För att jag tog tag i den fladdrande änden av det som kallas mitt liv och min framtid. Jag låter det inte lunka på ba'. Jag stryker inte längst någon vägg. Tyvärr, tyvärr Gabriella, ingen gör sånthär åt dig. Det är du och du ska ju leva med dig själv. Så jag skrev det där mailet, jag fattade tyglarna. Det kommer att lösa sig.

Nu ska jag sola stjärten och klippa och klistra med mina magasin. Ack, ledighet.

Tjofaderittanlej! Den här veckan gillar jag. Den här veckan är en bra vecka. För att...

• Har jobbat extremt lite och därför fått extremt mycket tid över till annat, typ som att komma på födelsedagspresent åt mor min. Väntar bara på aviseringen! SMS, please.
• Jag har filat och skrivit på min önskelista, B-day på ingång!
• Jag har fått förkroppas med min favoritkille och bara tyckt om och tyckts om.
• Grejat med min outfit för imorgon. Collage-party, damer.
• Jag har testat McDonald's wrap med Elin och över huvud taget haft en fräsig Kristi flygare eller glidare eller vad det nu är, med Elin. Norpade en läskigt bra BH på CUBUS. Fann även min mascara där, båda på kampanjpris aka 25%. Ja, nu sover jag gott i natt.
• Har inte bara the jätteawesome Collage-partyt att se fram emot (för övrigt i bushen; sprit, frihet och myror/slynor). På lördag utlovas släktfest av germanskt slag. Yeah, splendid.

Såja. Imorgon smäller det, men jag tjyvstartade med en liten fotosession. Och fan vad jag älskar kepa egentligen. Borde bli kepsbrud på heltid. Beerpong, öl and i'll get along.

Host-host, med en kippa-efter-andan-knorr på slutet. Men jag är lycklig.

För ikväll var jag med fin-Emma. Jag fick känna och klämma.. Eller?! Nä vi var faktiskt ganska civiliserade, fast vi förutom jagrå som åt som ett djur. Pim's baconburgare är ju straffbart god. Och nu för tiden gillar jag att kosta på mig en sådan. Känns gött att köra med någon annan istället för omvänt som jag ofta upplever på jobbet. Hehe. Nej. Så är det inte alls. Tvärt om kan jag inte bortse från personalens innersta känslor. Jag kan tänka att de räknar timmarna. Att de får smygsvett i nacken. Allt det där. Jag vet hur det är att stå bakom disken.

Men en burgare ville jag ha och min burgare smakade fantastiskt bra. I den grönblöta majkvällen tog jag och Emma bussen hem till mig och baxade bilen för att hämta upp nästa tjej. Allas våran Marre, Marr. Vi kokade te för en hel termos men ändå blev det på tok för lite. Tea-party on the go kan man säga. Tea-party on the road. Ulvåker och tillbaka. Fantastiskt sällskap, och en hemresa med Markusevangeliet i högtalarna. Frihet.

I all min halvkrasslighet mår jag ganska bra. Tränade mig svettig i eftermiddags. Det enda som jag saknar just nu är rösten. Den kommer och går, liksom. Men det där är ju petitesser.

Nu ska jag falla i sömn. Hoppas på syndernas förlåtelse och så vidare. Godnatt.

Ve och fasa. Bultar och blöder. Det är inge vidare just nu. Halsen, hostan, snormassan, mensen. Jag har redan tagit tre olika piller, TRE. Jag som avskyr sånt. Men ledig, det är jag. Och just därför pallar jag inte inomhuslivet, jag vill inte stryka längst några väggar. Jag ska ut.

Jag ska hämta ut mina provlinser. Planerar en minibeställning inför sommarens festivaldagar. Jag tänker festival + linsvätska + etui = bakteriefest. Så jag får köra på handsprit + in-och-ut. Well, that's just pervert. Endagslinser får det i alla fall bli. För jag vill se! Jag vill se trots fyllan, jag vill se Mackan Krunegård där på scenen, vill kunna urskilja hans fucking mole från håll. Och det verkade som det skulle funka, verkar som att jag och optikern letade oss fram till rätt styrka (förbannade högeröga).

Optikern: Så när ska du på festivalen då?

Jag: Öh, tjugofemte juni..

Optikern: MEN HURRA! Såna kunder gillar vi, som är ute i god tid! Du förstår att många kommer hit dagen innan de ska resa och ba "ge mig linser, mina är slut"!

Och jag tänker att "Jo du optikern, det där är faktiskt på gott och ont. Det är något som berör mig på ett djupare plan än så. Det där, det är ett tecken på att jag är sådär oskönt planerad. Att jag inte lämnar något åt slumpen. Förstår du? Ibland är jag den tråkiga i gänget".

Ibland fastnar jag. Det handlar om kontroll över det som är mitt. Det kan handla om sminkdosorna i skåpet. Att de är kompletta. Att mina smycken ligger på "rätt plats". I mörka stunder har jag velat skala av mig det här, vad äre om liksom?! Men mor och far säger att jag är fullkomligt jättenormal, och att det dessutom är en genetisk gåva från far. Bara att hans plock stannar vid plastburkar och förvaringsytor och inte vid smink och smycken.

Hörni, den här årstiden! Det spelar ingen roll att det är en mulen dag. Naturen står för skönheten. När man cirkulerar mellan olika väggar som jag gör en större del av min tid, så blir man helt hänförd av det som försiggår där ute! Det är nästan-där-grönska och den är nog det vackraste av allt. Åh. Ge det en vecka, det är så jävulskt nära. Jag är förälskad i hägg, kastanjeblad och brudslöja. Jag kysser klyvöppningarna, då är jag fri. Au revoir.

Jag får hopp om livet när.. Nej jag får hopp om MITT liv när jag "oj då" missade dagens enda gruppass, sadlar om, knyter på mig löparskorna och springer tills jag får blodsmak i munnen. Det låter inte som en stor grej men för mig och min sinnessvaga person är det typ, öh, universum?

Jag tar tag i det som är mitt och det som ingen annan kan göra åt mig. Vi lever ju trots allt för vår egen skull. Ibland lite för mycket för någon annan.. Men jag läste om något en utav mina favoritbloggare skrev om, typ som att "Jag ska börja leva mer i verkligheten". Jag kände att det var så jävla rätt och sant för mig också. Ironiskt nog skriver jag om detta på min BLOGG och faller dit igen.. Eller? Här tvingar ingen mig. Jag skriver här för att jag vill, för att detta är min bubbla. Och jag älskar ju att skriva. Och vitsippor. Och unga björklöv. Och doft. Och tält. Det är bara att ge sig ut och börja göra lite mer av det där som är vackert och ovärderligt. För mig började det med löparskor not grus. Fast jag "inte har någon kondition", "inte har de benen".

Jaha. Nästa?

Mycket surr i kraniet. Pollen? Natti.

Säg mig, varför sätter sig pollen på halsen? Det kliar och skaver och rösten är näst intill obefintlig. Inte skönt sängkammarhes, utan oskönt sandpapperhes. Fuck Aerius, Nasonex och Opatanol! Ni gör fan inte ert jobb. Ni tror att nit något bara för att ni har fejklatinska namn.. Nåja. Som tur är så är den här perioden övergående. Och så utblommat vackert som det är nu så kommer det nog gå löjligt fort.

Tog en promenad med pappa ikväll. Det har nog inte hänt sen jag satt i vagnen och han skjuvade. Papitime, to clear my mind. Dessutom, mor och jag lyckades pricka in Intensivpass idag. Och som alla andra gånger på dessa pass hade jag noll energi. En lunch någonstans i södra tarmkanalen, so to speak. Inga mellanmål här inte.. (En Piggelin i solen med Emma). Men jag orkade!

Imorgon ska jag jobba några timmar och karusellen är igång igen. Saknar min hjärtevän så det bultar och gör ont. Trött, nött och allergidrabbad. Såhär håller det på och kallas livet. Men det är bra fint, trots allt.