LOVEDOCTOR

Älskar måndagar med låtsasseminarium som bara är två timmar långa. Och så blir det tisdag och jag är ledig. Men dåså.
 
Imorgon kväll ska jag på introduktionsmöte för en förening som kallas för Kärleksakuten. Jag skulle egentligen på deras introduktionsmöte i våras, men i våras fick jag nätt och jämt ihop livspusslet som det var- så det uteblev. Är något djävulskt tacksam för att jag fick en chans till. IMORGON. Jag har länge känt att jag vill engagera mig i något förutom min studentnation. Något som är bara mitt, liksom. Och så hörde jag om Kärleksakuten från en bekant. Och jag kände bara att "JUST SÅ OCH JUST DETTA VILL JAG GÖRA HON MÅSTE SKOJA MED MIG DETTA ÄR FÖR BRA FÖR ATT VARA SANT".
 
Lite bakgrundsfakta som en kan läsa på om på hemsidan:
 
Kärleksakuten ser som sin uppgift att upplysa och samtala med ungdomar om sex- och samlevnadsfrågor, vilket ska baseras på den svenska lagstiftningen och på synen att varje människa är speciell, unik och att alla har lika värde. Aktiva inom Kärleksakuten ska följa och upprätthålla policyn i verksamhet som sker inom Kärleksakuten. Policyn framhäver vikten av att stärka individers och gruppers självkänsla och värdet av att respektera varandras olikheter.
 
Att det dessutom är till för oss som pluggar vårdrelaterat och att syssla med sådant är lite av en framtidsdröm när jag en dag blir barnmorska är ju bara ett jätteplus. Ska bli kul och spännande att se om det är vad jag tänker mig. 
 
Känns som att veckan kommer att gå fort fram till helgen. Jag ska passa på att få fason på pluggandet, av olika anledningar har jag flytit omkring ett tag nu. Imorgon tänkte jag gå och sätta mig på Studiecentrum och fly byggarbetets envetna borrande och slipande. 
 
Nu ska jag sörpla i mig en satsuma (ja ni förstår, de finns redan på Ica) och skriva några rader i dagboken.
 
Nattinufsan.

FAR I HATTEN

Vaknar upp 10.25 av att teknologerna drar på "Fucka ur". Haha. Vad lever jag ens för liv? PÅ EN SÖNDAG?
 
Igår var allt väldigt supertrevligt. Jag känner sådan piruettnödighet av livet och löven virvlar nu. ÅH. Fan vad Malmö är fab ändå. Fast jag vill att vi förblir grannar ett tag till. Vid Folkets park kryllar det av hipsters. Stod och väntade på att bli uppmött av Stella och overheard den här konverationen. Tre tjejer möts vid ingången till Folkets park, varav den ena har skarpa bågar och knäppa byxor.
 
"MEN HEEJ"
"HEEEJ"
"Åh men shit vad 70-tal du ser ut!"
"TACK... Eller något"
 
Jag detonerar på plats. Så himla typiskt hipstrig grej att säga. Det var som att alla var utklädda och spelade ett spel. Spelpjäser. Okej, jag ska inte gräva för djupt i detta. Det var bara så himla kul.
 
Jag som råkar vara ynglingen i vårt tjejgäng på fyra var mest otämjd antagligen, så jag mötte upp en kompis på Far i hatten. Där inne drack vi St. Eriks, jag stickade med ett random par stickor och ett garnnystan, pratade, tittade, jag lyckades lura vakten och tog med mig min Explorer in. Lite så. Tog 02.33-bussen hem och ville bara SOVA. Och sova har jag gjort. Nu ska jag städa rummet och sänka ostmackor. Dagen bjuder på ny bekantskap samt plugg. Har sovis imorgon och ger Gud en puss i pannan för den. Sayonara.
 
 
Emmas bild. Jag älskar hur bekvämt jag gör det för mig själv. Balanserar en morotsstav mellan tumme och pekfinger och bara njuter av det fantastiska sällskapet!
 
 
 
Jag var på ett strålande lördagshumör!

HÄDANEFTER

Ögonblicket då jag står framför spegeln med blöta kinder samtidigt som Veronica Maggio sjunger "Hädanefter". Det är då jag förstår att det handlar om mig. Jag råkade bara glömma bort det i en herrans massa år. Eller så visste jag det inte förrän nu. 

Hädanefter, ska jag vara bra. Ska jag vara bra för MIG. Det började med att jag hörde fel. Vad sjunger hon? Hon sjunger DIG, men säger hon inte MIG också? Om jag bara höjer..? Jag höjer volymen och kollar upp lyricsen. Dig. Men du har fel Veronica, det handlar om oss nu. Det handlar om mig. Och så tar jag mig själv i handen, jag pussar spegelbilden och så går vi. Det handlade aldrig om dem, det handlade om mig. Jag lovar mig själv nu. 
 
Jag ska sluta åka taxi utan skyltar
Sluta leta efter kaos eller fylla
Jag ska lägga mig i tid för MIG
Börja gå i terapi för MIG

Hädanefter ska jag vara bra
Ska jag vara bra för MIG
Hädanefter (hädanefter)
Hädanefter tänker jag efter
Jag ska vara bra för MIG
Ska vara bra för MIG

Vad JAG än kan tänkas göra som är dåligt
Kan det aldrig vara oförlåtligt
Du kan skrika eller hata mig
Tänker ändå alltid välja MIG

 

TOGA

 
Suddig men fin bild från igår. Det här med att jag skulle ha systemisen med mig igår gick väl upp i rök. Två brunettos och tre leende blondiner. En klump kärlek.
 
Det är så löjligt. Men att föreställa mig att jag inte kommer ha nästa helg med dessa människor känns direkt främmande. Såhär är det alltid. INNAN jag åker. Men sen åker jag och det går ju det med och jag överlever och längtar men vet att vi har massor av helger kvar. Kanske rent av resten av terminens alla helger. Som det ser ut nu! I den här "mognadsprocessen" har jag också bestämt mig att jo, någon dag ska jag nog ändå visa tjejerna Skövde. Där jag kommer ifrån. Jag ska ockupera gästrummet med Licious och FriddeFrida och ba röja. Jag har mammas tillåtelse. 
 
Nu är det lördag hörni. Frida och jag tog en tur på stan. Jag köpte vodka och kantarellchips (!) till ikväll. Älskar hur Frida definerar "Jag behöver något som river" med en påse räfflade chips. Själv ska jag låta gommen rivas med diverse drinkar i afton. Malmökväll alltså, det händer inte jämt precis. Ska hem till en klasskompis och nojar redan för att inte hitta dit. Mitt drinkrecept är spännande, Frida fick inspirera och vips så hade vi en Moscow mule. Ska bli spännande att prova! 
 
Men adjö då!

FLOPP

Okej, så det var visst inte meningen att jag skulle till skolan idag. 
 
För. Jag. Klev. På. Bussen. Till. Fucking. Dalby. Och provocerande nog märker jag inte detta på hela tio minuter. Tio minuter av total hängivelse till kurslitteraturen. Den kan ju glömma att jag vill glutta igen. Skyll dig själv, stupid Nursing-bok, du hade din chans men nänä.. I alla fall. Vi bromsar in och plötsligt är vi ute i bushen. Jag förstår inte hur detta gick till eller vad det var som gjorde att jag inte reagerade. Men nu är det som det är och det var inte lönt för mig att åka in till Malmö. Istället beställde jag precis en ny tonerkasett till skrivaren som ska kunna hosta ut 1500 sidor. Och så fixar jag andra ärenden, Försäkringskassan och bank. DET KÄNNS LIKSOM BÄST SÅ, att uttnyttja tiden till viktiga saker som jag annars aldrig skulle hunnit med idag. 
 
Har ätit en frusen kokosboll och tycker att ni alla kan klicka in på den här länken och ba "YES!".
 
http://erdetfredag.dk/

EN FÖRSENAD SOMMARHÄLSNING

Det är fredag mina vänner. Jag har sovit en himla massa timmar sammantaget. Jag är redo för HELG.

Men innan nutid finns dåtid. Jag tycker vi blickar tillbaka på en fredag i juni, en midsommaraftonfredag.
 
 
 
Mitt emot Frida. Det är duktiga Stefan som har knäppt alla dessa bilder.
 
 
 
 
 
Vissna prästkragar och junibränna.
 
 
Älskar den här bilden. Det är så och här jag sitter nu. Men då var det annorlunda. Hetsbokade Bråvalla och Frida tog ca världens finaste selfies på balkongen under tiden.
 
 
 
 
 
 
Kubbspel. Här hade jag gjort ett smärre klädombyte tack vare det instabila midsommarvädret.
 
Ikväll är det jag som plockar fram min systemkamera.

HELGEN TÅGAR IN

Den enda gången det är okej att värma en katt i mikron är om den är av tyg och innehåller små gryn. En värmekatt. Lever ju med den här krabaten mer eller mindre hela tiden nu.. Och att jag lyckats glömma att den existerade fram tills nu är för mig ett mysterium. Jag menar, det blr ju liksom en förlängning av fosterstadiet. Som en varm livmoder att knyta an till. Mm-hm. Precis. 
 
Igår hörni. Jag hoppade in och räddade då klubben var i jobbarnöd. Visade sig bli en lagom-kväll och det var riktigt jävla trevligt att jobba. Men sömnlösheten tog ut sin rätt idag. Jag har varit geléaktig och skör samtidigt. Tog igen några timmar innan vi avrundade den här torsdagen med sista, sista Bert-avsnitten. Nu ska vi ge oss på Sune som nästa grej. En annan har ju en DVD-box med all Sune i världen. 
 
Det är fredag imorgon och vips så är jag bokad till en sittning också. Älskar flytet. Kommer förmodligen sväva hem från skolan för att våga fram ett romersk/grekiskt burr till hår, dra på min förgyllda lövtiara och klä mig i lakan. Med mig har jag förstås brudarna mina. Vem behöver pensionsparande och giftemål? För mig är livet precis fulländat som det är, så länge ni är med mig. 
 
Skoldagen börjar inte förrän efter lunch. Eftersom jag fortfarande är krasslig är jag något rörelsebegränsad. Kunde jag så skulle jag plöja gymmet imorgon som första grej. Men icke. Jag tror på sovmorgon och plugg. Då kan jag med gott samvete ta helg.
 
OBS! Vet inte om någon noterat det, men jag har smugit in lite fler kategorier här på bloggen. Jättekul tycker jag, som älskar att kategorisera. För det mesta. De nya är "Mina texter" (LÄSKIGT), "Film" samt "Recept". Hur som helst så är tanken att det ska bli mer lättnavigerat/översiktligt och mer av allt egentligen! Jag tycker ju att det här är så himla kul och det har oftast saknats några pusselbitar. Det är ju det här med att begränsa sig också. Men som det är nu känner jag mig definitivt hemma. 
 
Godnatt.

LINSSOPPA

Det bästa sättet för mig att få mat lagad är att laga den dagtid. Efter skolan! Nåja, först måste jag ha ätit lunch. Annars funkar jag inte alls. Men ja, dagtid och med eftermiddag framför mig utför jag stordåd. Har ätit sjukt näringsfattigt de senaste dagarna. Fryspizza och pannkakor.
 
När jag är lite storkokssugen, eller helt enkelt i behov av det, brukar jag göra en linssoppa. Därför att jag nästan alltid har de ingredienserna som behövs hemma! Eller också så har jag inte det, men så går det bra ändå för att den går att variera. Så bra. Jag langar receptet så kan ni också äta varm och god linssoppa var dag om ni så vill. Det är billigt, vegetarsikt och bra och receptet är hämtat ur den här boken:
 
 
.. Som jag för övrigt snott av min brorsa som inte ens vill ta i den med tång. 
 
Linssoppa (veg)
 
6 portioner
 
2 dl (250g) gröna eller röda linser
2 vitlöksklyftor
1 (250 g) purjolök (vanlig gul lök funkar också)
6 (500 g) potatisar (Våga variera! Idag hade jag i mortötter istället, andra gånger har det varit rotfrukter)
2 msk smör
1 msk paprikapulver (Jag brukar smula i en torkad chilifrukt också, för mer sting!)
1/2 msk stött kummin
1,5 l grönsaksbuljong
1 burk krossade tomater (ca 450 g)
1/2 dl tomatpuré
 
Gör såhär:
 
1. Skölj de torra linserna väl och låt de rinna av ordentligt.
2. Skala vitlök och potatis (morötter, rotselleri, palsternacka...).
3. Skiva grönsaker och purjolök/gul lök.
4. Fräs grönsakerna på svag värme i 2 msk smör. Strö över paprikapulver och lägg i vitlöken (skivad eller pressad).
5. Slå på buljongen (1,5 l vatten) och lägg i de väl avrunna linserna och kummin. 
6. Koka detta under lock i 25 min. 
7.Tillsätt krossade tomater och tomatpuré och värm upp på svag värme. 
8. Smaka av och ÄT OCH NJUT. 
 
Godast till är någon form av ostmacka. Just sayin'. Och bli inte ledsen om soppan blir mer som en gryta, för det gör detsamma. Åh, nu måste jag nästan gå och ta mig en tallrik. Lev och må

KRASSEL

Hujedamig sån dag det var. Med tanke på uppvaknandet var det knappast tal om att somna om. Stod lydigt i tvättstugan 08.00 och det gick så jävla l å n g s a m t med allt. Jag ömmar. Allt gör ont, huden är känslig och kinderna feberheta. Lyckades ha en liten glipa mellan jeans och mina låga Martens idag också. Inget genidrag direkt. Låg och ojade mig och gnuggade mig efter min och Fridas ärenderunda. Tyvärr hade jag en avtalad tid att passa idag också. Det gick. Det gick till och med så långt att jag tog mig till Nova Lund. Nåja, på bussen hem tryckte jag näsan mot rutan och önskade mig bort. Har i alla fall lagat och ätit perfekta pannkakor idag. Och BÄLJAT i mig te har jag också gjort. Känns som att tandtrollen dansar jenka i käften på mig. 
 
Fleece och en värmekatt i svanken är kvällens sällis. Jag väntar på kvalitets-Skype med Emma. 
 
Kort skoldag imorgon. Det ska gå! Jag har inte råd att missa något. För det mesta kan jag också övertala mig själv om att allt kunde varit värre. Då känner jag mig stundvis återställd. Jag får ha te-termos och smaska äpple ba. 
 
 
Liten värkistablett till och med. Det händer ju inte. 

TÄNK JAG DRÖMDE EN NATT

Jag vaknade precis av en dröm jag väljer att skriva ner. Den var så talande. Kanske håller jag på att bli knäpp, kanske är det bara att jag är jag och att just jag är så fruktansvärt sensitiv. Den här drömmen plockade bort huden på mig. Plockade bort den, och kastade tillbaka allt i trasor. En liten hudkostym som precis krympt i storlek. Jag måste anstränga mig, jag måste få på mig den igen. Men det känns inte som det någonsin blir som förr igen.

Det hela börjar med att jag är MITT I- som sig bör, som en är, som utmärker en lycklig människa. En lycklig ovetandes människa. Jag bläddrar i min kalender och ser att ”jo, jag har inte drömt det, det är sant! Emma och jag SKA till New York i december”. Bara för en helg, men ”MAMMA FÖRSTÅR DU, VI SKA TILL NEW YORK”. Mamma myser på andra sidan luren och jag viftar med min kalender och cirkulerar runt av upphetsning på mina få kvadrat. Vi lägger på och plötsligt möts mamma och jag i en visuell värld, där jag visar det finaste stället vi ska äta på, Emma och jag. Det ligger i ett köpcentrum med ljusslingor i taket och vattenfall på väggarna. Hon tjuter av förtjusning och har med sig sina blanka, fina modemagasin som hon bläddrar i medan vi går. Alla fina kläder som finns och som jag ska få prova. Jag säger att från den platsen där vi ska äta kommer vi kunna se precis, precis så långt vi vill. Det kommer aldrig finnas ett slut om en bara önskar. Innan vi går vidare noterar jag en vacker äldre kvinna, klädd i marinblå sammetsklänning. Jag väser till mamma, att sån ska jag också bli en vacker dag. Jag ska inte ha det långa håret hängandes, det ska vara uppsatt och blotta nacken och glitter ska alltid pryda mina örsnibbar.

Klipp till hur vi går ut ur Köpcentret. Plötsligt är vi på Hertig Johans torg i Skövde. Allt är jämngrått och det är halm trampat på marken. En tandlös tiggarkvinna sitter i sin egen avföring och ropar till oss, på alla språk jag någonsin kunnat- Svenska, serbiska, ungerska, italienska.. Hon ropar och sträcker sig mot oss med den lilla pappersmuggen och jag känner sånt vemod. Det vrider sig i min mage och korparna kraxar hotfullt i skyn. Här på jorden är världen allt mellan en kartong på marken och köpcenter med vattenfall i New York.

Klipp till pappa som ska möta upp bara mig med bilen. Sin dotter, som han så sällan får hämta på torget nu för tiden. Jag sätter mig i framsätet bredvid honom och talar entusiastiskt om min och Emmas kommande resa. Platser vi ska se, människor vi ska möta. Men plötsligt avbryter han mig med glansiga ögon. ”Gabriella. Jag är så jävla rädd.. Jag.. Din hud luktar cancer. Du har cancer, Gabriella”. Jag känner känslan som jag tror jag skulle känna om detta sades till mig på riktigt, men jag hinner tänka att ”Oj, jag är inte tillräckligt rädd- det här kommer ju att förgöra mig”. Vi svänger in till en vägkant och jag vrålar nu, är så JÄVLA ledsen. Han gråter också och mina tårar blandas med snor. Vad ska jag göra, vad faan ska jag göra? Jag visste det, det var njurarna, eller hur? Doktorjävel hur fan kunde han missa det? Och hur fan kunde du vara så jävla dum, pappa? MEN GÖR NÅGONTING PAPPA, ska jag bara dö nu?!

”Det är lymfan”.  Säger han bara tyst. Och då vet jag, för det har en ju hört, att det är lymfan som dödar. Jag ska dö och min pappa vågar inte ens säga hur få dagar jag har kvar. Men han säger att min hud luktar fränt av cancer. Jag är så rädd, jag får panik. Jag måste kliva ur den här kroppen. Den är ju inte min! Min skulle ju leva och vara i New York med Emma. Min skulle ju ha miljoner dagar med Frida. Min skulle ju älska en valp och göra den till min familj. Min skulle ju bli kär igen… Men det är ingenting. Det är bortkastat. Det är förbi. Jag kan glömma allt jag någonsin drömt. Mina Nikeskor plockas av, av pappa. Som om jag vore ett barn och inte kunde själv längre. ”Du kunde inte komma i skorna på sistone. Vad tänkte vi på? Hur kunde vi vara så blinda?”. Tydligen har mina fötter svullnat av sjukdomen. Ändå har de dansat på dansgolv, sprungit på fält, gnuggats mot varandra om natten.

Ögonblicket kommer när mamma ska få veta och jag hulkar fram orden. Vi måste in direkt till sjukhuset och jag sitter bara med tossor på fötterna medan världen snurrar för mig. Jag gråter hejdlöst. Jag ska inte få vara med. Jag ska tillbringa mina sista dagar på ett sjukhus och aldrig känna solen igen. Pappa packar min väska, för man måste ju, måste ju gå vidare.. Han frågar vad jag ska ha i necessären, ”Behöver du en hudlotion?”, så fräser jag bara mot honom, för jag vill inte ha någon jävla hudlotion, jag vill ha LIVET. Jag vill ha mina linser och linsvätska som alltid. Jag vill ju se, jag vill ha LIVET precis som det var. Jag fräser för att jag är så himla ledsen. För att min pappa aldrig kommer få veta att jag är feminist och vad det betyder för mig. Han kommer inte heller få veta att jag tycker att alla är bisexuella, fast jag ju ville säga det så att han ska förstå. JAGÄLSKARERJAGÄLSKARERJAGÄLSKARER. Jag gråter. Gråter för att jag lämnar mamma mitt i livet. Gråter för att jag ju hade så mycket att säga alla. Till min förvåning är varken min bror eller mormor och morfar med i drömmen, kanske för att inte ens i drömmen kan en återskapa den totala upprivenhet och dödsoro de skulle genomleva. Det ryms inte.

Jag minns att jag kräver att få ha mamma i samma säng som mig tills jag somnar in, precis som när jag var liten. Jag minns att jag försökte förlika mig med känslan att dö. Att inte längre få fyllas på med liv, att min kropp ska tyna bort istället. Jag minns att tanken ej går att tänka. Jag kan inte och kommer aldrig att försonas med den. Om jag bara önskar tillräckligt hårt.. Får jag leva då? Om jag bara älskade mer, hade jag sluppit vara sjuk då? Jag kommer aldrig att dö. Nej jag ska skriva det, jag ska bli ihågkommen. Åh Herre Gud, tänk om jag inte blir ihågkommen..?

Jag vaknar nu. Med hjärtat hårt bultandes mot madrassen. Jag har feber och har vaknat flera gånger i natt.

Den här drömmen. Den sa mig mycket viktigt. Det var den mest obehagliga dröm jag någonsin drömt. För jag vet ju, det här är ju också verkligheten. En får inte alltid vara med. Jag känner mig så ynklig av detta faktum.

Jag, jag kommer att fortsätta att se glittret i regnet. Jag kommer att fortsätta somna med ordet ”Tacksamhet” broderat under ögonlocken varje natt. Så länge jag får vara med. GLÖM ALRIG- ta inte livet för givet. Skynda att älska.