TEA-TIME

Igår hade jag en sån där ultimat kväll med en vän, när man bara är inne i sitt och allt flyter. Eller ja, nästan. Ibland vore det så mycket enklare om päronen raderades ur bilden. Eller det faktum att deras sovrum saknar väggar, så det blir omöjligt att leva ett normalt liv på markplan.

"Jag tycker vi åker hem till dig (ja, vi är vuxna och har körkort) och chillar, jag ska visa dig den där hemsidan och sen tar vi en kopp te på din balkong"

Det sjunger "JAA" i mig, men sen vet jag ju att det fortfarande inte är så vuxet när jag har en mor och far som tjatar om att det är "en vanlig arbetsdag", "vi vill kunna vila ostört", "fan vad ni skramlade igår". Vi lever i två olika skift, och jag är nattkatt. Så är det bara.
Problemet är att det blir så incestigt när de kan följa varje rörelse, varje fragment. Ergo- när jag nu byter rum om sisådär en och en halv månad och blir en smula mer isolerad ska jag fan kunna bjuda mina homies på te, spela musik vilken tid som helst på dygnet och så vidare.. Så jag ska önska mig en tekokare. Ja, en sån där ful, plastig, som man stoppar in med en minst lika ful sladd i kontaktuttag på väggen. Sen ska jag ha te-påsar också. Tesorter i drivor, de ska trängas bland underkläder i min byrå. Så varje natt kan jag bara smita ut och fylla tekokaren med vatten från toaletten (nej, inte från toalettstolen..) Sen ska vi ha tekalas till småtimmarna och tills blåsorna spricker, ostörda.
En annan sak som måste ske innan brorsan lämnar boet är en grundkurs i tekniskt tänkande av honom själv. Så jag vet vad jag ska göra om internet är oförmöget att funka, eller om DVD:n vägrar samarbeta.. Well, jag har en bit kvar men det är allt ett steg i rätt riktning.
Utbildning | | Kommentera |
Upp