ESKAPISM

Det kallas verklighetsflykt och jag är anhängare, världsmästare.

Det är frustrerande.

SUNDAY BLOODY SUNDAY

Den enda dagen i veckan som har riktiga rutiner är fan söndagen.

 

Varför? - För att inte jorden ska koka över, alternativt sprängas, av all ångest söndagar innebär. För att inte falla isär. På söndagar har man sina ritualer; söndagsdusch, söndagsstädning, söndagskrubb.. Söndagar är till exempel dagen då jag sanerar mig själv och mina sminkborstar. Ibland på en och samma gång, i duschen. Man gör det liksom för att bli upplyft av det, av kraftansträngmningen, och liksom känna "yay, ny vecka nya tag!"

Upplyft vetifan, men det är som små stygn för att hålla ihop det variga såret som kallas ångest.

 

Tror verkligen att om man skulle söva ner mig i fem år och sedan väcka mig, händelsevis på en söndag, då skulle jag känna av det. Det är en viss känsla över den här veckodagen.

 


IT'S SATURDAY NIGHT, IT FEELS LIKE A SUNDAY IN SOME WAYS

För lite sömn tar ut sin rätt! Jag blir dålig, ömtålig och otålig.

Lyckligvis har familjen införskaffat fyra nya sittmöbler en dag som idag (somidagsomidagsomidag), varav tre är soffor. Chillmöjliheterna ökar alltså avsevärt. Resultatet av att gå upp 8.00 och köa på Möbelmässan en lördag är däremot inget att hurra för.  Just ikväll låter jag de nya soffkompisarna vila, ser ändå mest fram emot the bed of mine, jag ska stupa. God natt!

Äntligen har jag en riktig jävla plysch-soffis!



Inte så pjåkigt. Minminmin!