HOLLYWOOD HILLS

 

Min måndag har varit ganska så annorlunda. Jag har tragglat italienska (med framgång) och blivit serverad frukt. Mamma ville hemskt gärna prova de nyfunna vännerna värmespolarna på mig. Det är nämligen så att min mormor är en fiffig men fifflig dam. Hon köper ett svindyrt set med tjugo sammetsklädda rullar, provar en gång, ger upp och ger dem till mig. Mormor...

 

Så mamma och jag sökte värme i husets numera varmaste rum. Mitt. Det är farbror värmefläkt som kirrar den biffen. Pappa lär ju slita sitt hår när elräkningen kommer. Medan jag böjde verb på italienska böjde mamma in mina hårlockar i ett rullberg. Det är så skönt att bli ompysslad ibland. När jag tränade ikväll lekte jag med tanken att det skulle finnas någon vänlig själ som skulle vänta hem mig och klä av mig, doppa mig i ett badkar, schamponera, tvåla, torka, klä på, lägga en ner i sängen alldeles mosig och oansträngd. Vänta, det låter som mitt liv för cirka fjorton år sedan.. Hjälp.


Gillar februariglåmigheten, den gudsförgätna blicken och tafatta posen.
Men, jag rekomenderar VARMT värmespolar (ordvits, hihi). Go lockings.

GLUTTONY

 

Man tjänar aldrig på att slarva med sminkborttagning. Sist jag gjorde det, närmare bestämt i natt, såg jag halva min fransrad gå förlorad i avloppet. Så ikväll var jag skonsam. Söndagssnäll.

 

Jag har blivit en sån där snyltig jävel som snor från min arbetsplats. Dagens fångst- två olika sorters mjällschampon och två miniatyrpaket av Alpro soyasmör. Vet inte varför. När jag följde min frus exempel och gjorde Libresse’s sju-synder-test fick jag ”frosseri” som synd. Detta resultat grundade sig på statusuppdateringar på facebook. Jag förstod att 90% av mina statusuppdateringar handlar om mat, om att gotta sig. Jag är inte förvånad.  Men man får komma ihåg att det är en konst att njuta av mat, jag borde vara stolt.

 

Mamma och pappa är på plats igen och cirkulerar runt i huset, allt i vanlig ordning, nämnde jag att det är söndag? Jag vet inte vad jag tycker men jag antar att deras ankomst värnar om min hälsa och hindrar mig från förfall. Love you, dudes. Valpdagarna är förbi.

LAST NIGHT

 

Typiskt att det ska vara så svårt att vara människa.

 

Vad som skulle bli Italiens stolthet till kvällsmåltid förvandlades snabbt till att bli något annat. Skogens stolthet..? Jag har since ever svurit dyrt och heligt på att om det är något kött jag inte ska äta, då är det rådjurskött. Men jag har knaprat Bambi. Skam. Tillägger att det faktiskt smakade fördelaktigt med vinsås, kantareller och tunna, tunna potatisflarn. Satan. Vi drog igång kökskonst som hade många moment, men fasen vad gott det blev. Nu sitter jag till bords igen, fast med magens bästa vän i tallriken- fil. Emma sover som ett bortglömt garnnystan och jag ska snart strila av mig gårdagen i duschen.

 

Det är lite kul faktiskt.. Jag var ganska proper igår, hade tagit två glas rödvin och såg världen ur verklighetsperspektiv. Skönt, samtidigt som det var skrämmande också. Vi gick dit alla går en lördag och vem jag än stötte på frågade om jag var full. "Faktiskt inte". Och paniken som utbryter när man säger det. ”MEN VA?! Dukanjuintevaranykter! Skaduhanågot?! Vi MÅSTE ju göra något åt detta." Det är som att det inte är accepterat att vara sådär sval som man blir när man ser allt ur rätt ljus. Då är man ju bara tråkig.

 

Nej, februari ger då inte hudfärgen någon boost.
Men sådär konturlös känner jag mig faktiskt inte i verkligheten.