OM KONTROLL

Under våren som varit, våren som passerat, våren som kanske fortfarande pågår har jag gått till en kurator. Det var min investering i mig själv efter en höst, följt av en vår, följt av en sommar och ytterligare en höst som fullkomligen åderlät mig. Psykiskt. 
 
Jag tog plats och pratade jättemycket med en okänd människa. Och lärde mig så mycket om mig själv- av mig själv. För egentligen är det ju genom att säga det högt som vi förstår oss själva. Resten är förstås en dialog för att vrida och vända, för att fylla ut luckor i det här jättekomplexa som kallas livet. Varje gång jag varit där spärrades mina ögon upp litelite till och mina sinnen vässades litelite mer. 
 
En skulle kunna säga såhär. Jag har framför allt förstått två saker som jag mörkat i en herrans massa år.
 
1. Jag lider av fruktansvärd separationsångest 
2. Jag lever ett liv uppbyggt av kontoll
 
Kul va? En separationsskaj kontrollmänniska. Ojojoj, värdefull fakta för mig. 
 
Det är ju inte konstigt att min värld alltid rasat samman när saker inte blev som jag föreställt mig. När saker är bortom min kontroll. Om jag bara klarar alla tentor så får jag ju de där högskolepoängen som en ska ha i termin 2, går in på hemsidan och uppdaterar en miljon gånger om dagen. Ja, de är där. Om jag bara gör allt korrekt så kommer jag bli lycklig sen. Om jag bara säger det här till den här personen kan inget gå fel.
 
Men det är förstås djupare än så. Om jag gör slut med dig, om jag lämnar dig först så vet jag åtminstone vad som gäller. Jag hann först, jag bestämde, jag valde. Slut! "Det är så enkelt när en väl är där". Problemet är bara att vissa personer DRABBAS en fullkomligen av. Gud vad läskigt, jag avslutar detta innan det ballar ur. Vad ska hända sen? Vad ska hända, vad ska någonsin kännas meningsfullt igen? 
 
Det har funnits stunder i mitt liv där någon ansåg sig ha rätten att ta över min kontroll. Att göra mig oförmögen att ha kontroll. Det finns tusen listor i mitt liv, listor som aldrig någonsin kan göra mig fri. Hur var det ni sa nu igen? Livslust eller listlust..? Ibland har jag handlat helt per autopilot, ingenting får kännas, aldrig någonsin igen. Och vad är förresten skillnad på en tanke och en känsla? Och framför allt, vad gör jag med dem? Att ha ångest är att befinna sig i ett tillstånd av noll kontroll. Det är i alla fall vad en tror just då. Jag är galen, jag kommer verkligen dö av detta. Men så lärde jag mig ju att ta kontrollen över den också. Det är i och för sig det mest värdefulla verktygen jag har. 
 
"Jag jobbar verkligen mycket med mig själv".
 
"Jag vet. Och vet du? Du har faktiskt varit tvungen till det".
 
Det var bland det sista jag och min kurator sa till varandra. Vi kommer inte ses något mer. Men jag visste det innan, det var under min "kontroll". Det blev en kort kontakt som inte är möjlig att förlänga, men omöjlig att förtränga. Jag ser så mycket skavsår i min själ. Jag är arg precis hela tiden. Det är så jävla viktigt. Arg, arg och ledsen. Tanke och känsla har fått lov att ta plats igen. 

GRÄVER FRAM

På en fredag levererar jag ett gäng bilder som trängs i min Canon.
 
Det händer ju faktikst att jag fotar en bild eller två (det vill säga, alldeles för få). 
 
 
 
Först ut. Håret som det VAR. Uppljusat, stripigt och allmänt.. Meh.
 
 
Sen kom färgbomben in i mitt liv. Och mjukade upp. Både färgmässigt och kvalitetsmässigt. Lite guldigt är det allt, vill ju helst ha det mer kallt och matt. Fick tips om ett annat nummer på bomb av min frisör, fast i form av en gullig liten tub. Det får bli nästa gång det! Än så länge är jag nöjd med mina guldbruna längder. Klippte ju också barret i förrgår så nu jävlar är jag fresch.
 
 
En dag åt jag krispig jävla sallad från Redfellas. Det blev min premiär där. Fast utan att vara där, avnjöt den hemma. Gröna bönor och rivna grönsaker är grejor det!
 
 
Så här kan det se ut, ytterst sällan, när jag lyxar och äter ur skål istället för att moffa.
 
 
Och slutligen en bild på de giftiga (!) smörblommorna jag roffade åt mig i Botaniska igår, på väg från Lunds nation. De överlevde trots monsunregnet och skapar idag lite fredagsfeeling på sitt sätt. 

BONVIVANT

Godafton!

Ligger uppkrupen i sängen med datorn. Har haft terminens sista föreläsning (VÄNTA, VA? VAD SKREV JAG PRECIS?) och dessutom firat internationella burgardagen. Det blev Emma, Malin och jag på världens bästa Surf shack. En Brooklyn lager på det och Malmö som bredde ut sig omkring oss med dess kullersten och kvällssol. Svettades seriöst när jag gick mot stationen igen. Och på väg tänkte jag "varför inte" och hörde av mig till Norah som kommit med förslaget att vi ju kunde gå på Lunds och deras torsdagspub. Sagt och gjort, de satt kvar och jag tog pantersteg till Penthouse och sällskapet. Tog en bärtz och sedan gick vi hem ganska omgående. 
 
.. I dagens enda monsunregn såklart. Well, av någon anledning hade jag stuckit ner parrat i väskan så det var bara att håva upp det. Räddade mig och Fredrik i alla fall. Väl hemma satte jag mig med Norah i köket. Hon tände ljus och vi daskade igång tekokaren. Att avsluta dagen med såpbubblor och en kopp Ostindia. DET. 
 
Imorgon ska jag stå i och inte ens få för mig att känna fredagsfeeling. Plugg och läkarbesök i en enda stor cocktail. Robban och jag ska sitta på SOL på eftermiddagen. Ska ta mig igenom hela Vardagspediatrik-boken och klappa igen den med nöje när jag är klar. Det är nu det gäller. 
 
 
En morgonkiwi á la golden..
 
 
.. samt Surf Shack-burgaren. Håhåjaja.