ZZZ

Helgens timmar av icke-sovande tog ut sin rätt å det grövsta idag. Kollapsade vid 10.30 och trodde nästan att jag skulle sova för all evig tid. Brydde mig inte ens. Hade jag vaknat 17.00 hade jag inte varit förvånad. Men så var inte fallet. Jag klev upp 13.20 igen, åt min blandsvampspasta och kalasade på korridorens julbaksbuffé som om det inte fanns någon morgondag. 
 
JAG ÄR VERKLIGEN SÅ TRÖTT. Men jag hämtade mig bättre efter sovstunden. Utan den känns det som att en infektion hade kunnat strimla mig. Som att den svävade över mig men att jag schasade bort den med slutna ögonlock och fosterställning under bäckeböljan. Hu.
 
Idag måste jag fixa käk. Krubb. Har ingenting i matväg. Jo, hallonyoghurt. Är i gratängtagen känner jag!
 
En vecka till i Lund. Nästa är jag faktiskt i Skövde till stor del. Jag tror det blir hur bra som helst att vardagsglida hemma. En dag med pappa. En dag med mamma. En dag med mormor och morfar. Lite på det viset. 
 
Nu ska jag ringa min bästis och gå och handla. Adjö, advent utan snö

VÅREN 2016

Här sitter jag på Roast och lyxar som om det vore den 26/11. Nyrik CSN-brud. Jahapp. 
 
Vet ni en sak? Kastar om organen inne kroppen av upphetsning idag.
 
1. Jag är ju godkänd på varenda liten sak och stavelse jag gjort på sjuksköterskeprogrammet hittills. Än så länge..... Tvi. Snart kommer tentaresultatet för medicinsk vetenskap 3. Men låt oss ändå high-fivea, för hallå åren 2013, 2014, 2015 är ju mina bli-vuxen-år. Skolan har trängts med så mycket annat men ändå aldrig någonsin helt kommit i kläm. Det här har varit (och är) mitt fokus. Det är det ju. Och Malin har sagt att failar vi, ja då är det småland och rödvin som står på schemat. Och plugg dårå.
 
2. Idag hade vi val av rader/rotationsschema/praktikplaceringar till i vår. Eller vår och vår.. Det startar ju upp redan v.3 och slutar för gott gör det ju v.22. HALLÅ? 19 veckors galopp och sen är jag klar. Vansinne. I alla fall. Jag drog fucking nr. 8 (turnummer) som lott men var ändå nervo eftersom Luis som satt brevid mig fick 1:an. Han valde AVA och jag är så glad för hans skull (vi skrev B-uppsatsen tillsammans) för han är verkligen en akut-syrra och kommer att få 8 hela veckor på den avdelningen. Själv då? Jag valde med hjärtat. Min vår ser ut såhär:
 
v.3-10 Neurologen 1. Pappa och läkar-Stefan sa att neuro är tungt. Jag vet inte, jag bryr mig inte. För jag är astaggad och intresserad av dessa patienter. Jag har ju själv varit (och är kanske) ett fall för neuro. Därför har det kommit mig nära. Därför blir det nog asbra. Har faktiskt varit i deras lokaler under psykplaceringen i våras en gång. Därefter...
 
v. 11 Intro av något slag. 
 
v. 12-13 KK. Kvinnoklinikens postoperativa avdelning. AAAH. Det var ju väldigt mycket detta som drev mig till att välja rad 33. Det är ju obstetriker jag ska bli, hörreni. Ju mer jag får en inblick i denna värld, desto bättre. Kanske framtida arbetsplats..? Ingen vet. 
 
v. 14-15 KUA. Som är en medicinavdelning som nästan helt och hållet drivs av studenter. 
 
v. 16-17 Här har vi en skjuts av hemsjukvård. Skönt att ha en bit in på terminen, kan jag tycka. Gärna mer av vår och mindre av slask när en ska bila runt i Burlöv eller Arlöv eller vart det nu kan tänkas bli. 
 
v. 18 Hoppsan! Här är jag ledig. Egna studier. Så nice alltså, vart ska jag bli av ens?
 
v. 19, 20, 21 Här är det klinisk examination (bedside), seminarier och dylikt. 
 
v. 22 Avslutar gör jag med teori i form av sluttenta. Det ser nästan likadant ut för samtliga i klassen. Hur bra är det inte att min favoritlärare idag sa att vi tar examen 3/6, vilket är på min fucking födelsedag och dessutom att jag skulle räkna med att det är "luftigt" i slutet? SKONA MIG.
 
Jag vet att många föredrar att ha sin basplacering sist (den långa), men nä-ä inte jag för jag är en "avklarare", har hellre det tyngsta först. Är ju ganska sugen på praktik efter en lång periods c-uppsatsfixande kan jag tänka mig. Dessutom. Det är vår. En vill gärna inte hasa runt på avdelning i maj? Inte jag i alla fall. 
 
Nu ska jag gå och bajsa på mig. 
 
Är beyond tacksam idag alltsä. På alla sätt och vis. Lev och må

TIME

Facebook envisas med att plocka fram gamla minnen åt mig. Igår något som hände för 6 år sedan, idag fick jag reda på att jag har haft körkort i fyra år. Men idag tänker jag bara på den här dagen för ett år sedan. En dag då jag bland annat blev av med friheten att köra bil för en tid. 
 
För ett år sedan. När något är ett år sedan i tid känner jag det så himla tydligt. På annat sätt än vad Facebook eller kamerarullen i mobilen låter mig veta. Jag vet inte vad jag ska skylla på. 
 
Jag minns precis exakt hur kass det var då. Pep efter hjälp, snurrade i gränslöshetens spiral i en evighet. Knockad på första parkett, i frisörsstolen. Klippte bort kluvna toppar som föll till golvet. Jag hade fallit till golvet för längelänge sedan då. Det var exakt hur tomt som helst inuti mig. Det var blankt, det fanns ingenting. Den djupaste meningslösheten av alla. Spelar roll att jag snurrar, att ölen bubblar eller att dagar går. Det finns inget sen, det spelar ju ingen roll. Jag minns så väl: 
 
Leva livet
Tar livet av oss
Allt vi vill ha mer av är ingenting 
Vi mår bra av 
 
Akuten hörni. Och han gick med mig fast vi kanske inte ens umgåtts på ett tag. Utan tvekan gick han med mig. Och hon. Hon som kom med korv och fniss på något sätt, mitt i alltihopa. Jag vill säga att jag säkert vet vad som hände den dagen. Spelar det någon roll egentligen? 
 
Ett år sedan har jag gått igenom en dunderutredning, en terapisession, sju bedrövelser, en separation utan dess like, med en kräkrelex som sträckte sig över månader, en sorg som duggade hela sommaren, tusen insikter och bekännelser som gör sådär jätteont. Men idag lyfter jag faktiskt luren. Varenda gång. Jag ringer en medsyster. Jag är Rebella precis som jag måste vara mot er, föräldrarna. Och nu har jag tippat över kanten en liten smula. Igen. Tänk va, synd att det inte finns antikroppar mot känslor och tankar och arv. Synd att en luras att tro att kärlek är på visst sätt och att fel är rätt. Jag har bokat min första tid hos en ny kurator. För jag vet, vet, vet, vet, vet allt. Men jag vet inte alltid vad jag ska göra med det. Verktygslådan. Luppen. Storskala. Sånt. 
 
Återuppstå