HELA VÄRLDEN ÄR SÅ UNDERBAR

Det har känts som söndag i tre dagar vilket är en väldigt olustig, lustig känsla. 
 
Jag är så liten när jag är hemma, vill bara bli inwrappad och känna mig som 17 istället för 25. Eller åtminstone 21. Jag fick ändå det nödvändiga- ett kliv över söndag-måndag-tisdag. Dela tankar och känslor och sorg. Sova över hos min mormor och morfar och se min bästa vän i deras hus för allra första gången. Åh. Och det bästa- jag återvänder redan om tre veckor! Då ska jag fira Emmas födelsedag på släktkalas och jag kissar på mig av upphetsning. Ska få se fölet äntligen, och uppvakta och uppkatta (mjau). Wow. Mamma och pappa är också glada att få återse mig så snart. Vi tar en tur till Silverfallen nästa gång. 
 
 
Jag dog åt den här bilden som var uppslagen för april månad i mammas nya väggkalender.
 
Det är precis såhär det är. Den här jävla våren vrålar av tre dåliga vårar och jag känner mig verkligen.. Som att jag är på låtsas. Allt är på låtsas. Brukar drabbas av den här fullkomliga tomheten såhär års. Hoppas jag rider ut även den här vågen. Även den här våren.
 
Nu ska Emma och jag telefonera om allt som inte hanns med idag.