BILDLIG ÅRSRESUMÉ 2017

JANUARI
 
 
I Januari flyttades granen till fönstret och sängen till hörnet på sin rättmätiga plats.
 
 
Han kom tillbaka från Hong-Kong.
 
 
Julen packades ner. Det ska gå snabbt. Lika mycket jag älskar att dra fram den älskar jag att plocka ner den och börja om på nytt.
 
 
 
Viktiga och avgörande detaljer satte sin prägel på lägenheten. Som hyllorna i sjutdörrsgarderoben.

FEBRUARI
 
 
Det började ta sig på lägenhetsfronten.
 
 
Flög till ett varmare land i februari.
 
 
 
 
 
MARS
 
 
I mars månad fick saker och ting äntligen lov att kännas lite som förr. Som att nästan vara tillbaka på samma gata i Danderyd hos familjen Lindton. Nu hyr de tydligen huset till Spotify.
 
 
Fick en barnbok av pappa som önskar sig barnbarn i smyg tror jag. 
 
 
Och han vann.
 
 
Mycket speciellt möte med familjen i Tv4-husets fikarum.
 
 
 
Vi älskar dig.
 
 
 APRIL
 
 
 
Påsken blev sen i år (?) men jag klämde på med lite pynt, jobbade lite på BB (som var nytt då <3) och sedan begav jag mig hemåt för en efter-påsk-påsk.
 
 
 
Pojkarna och jag på årets längsta dag. Vi tävlade med barkbåtar i Söderåsens nationalpark här i söder. 
 
 
Ungefär så ja.
 
 
Robban.
 
 
Såg Jens Lekman.
 
 
Blev avbildad på ett typsikt tour de chambre-vis.
 
 
Och rätt som det var det Valborg och Pontus fyllde år men jag poserade med min hemliga tvillingsyster Elin istället. Ännu ett år i stadsparken.
 
MAJ
 
 
Men när maj månad kom fick han väl sin upprättelse då vi klättrade upp för den här stammen och stannade över en natt mitt på Schlätta.
 
 
Det var en speciell vistelse.
 

Med en väldigt trevlig frukostupplevelse! Frukost upphissad i korg kan ju vara det bästa.
 
 
 
Kort därefter var jag åter på Schlätta och hängde i trädgården med mamma ett slag. Och drack läskande Ramlösa med hallon när den sköna majsolen värmde.
 
 
 
Vi tre möttes?! Det händer ju inte alls för jämnan direkt. 
 
 
Maj bjöd på många mysiga grillkvällar på Helsingkrona.
 
 
JUNI
 
 
Han åkte och jag blev kvar.
 
 
Hade ändå förträffliga Skypesamtal.
 
 
Och jag fyllde ju år. De där två siffrorna stod där hela sommaren sen.
 
 
Mina älskade kapslar med tillhörande Nespressomaskin var LYCKA.
 
 
Följde med familjen till Skövde igen.
 
 
Och var ute i juniprakten med dessa tu.
 
 
Sen gick jag på bal men tog bara den här bilden. Det var en konstig och känslosam kväll och jag fick jättefint omdöme på min hemtenta minns jag. För det läste jag den natten på fyllan.
 
 
Coldplaygänget.
 
 
JULI 
 
 
Emmas skatter.
 
 
Katter.  Som väntar på en efter en utekväll som en kringla så en bara måste använda blixt för att det är mitt i natten.
 
 
JULIa. Och hennes lillasyster som kissade en sekund senare.
 
 
En julilördag var världen vår uppe på mitt soltak.
 
 
 
Vi drog i en växel, Pontus och jag. Och blev husägare för ett tag med denna herre som gospartner.
 
 
Stack iväg från Oxie för att möta upp dessa damer efter jobbet på Ribban.
 
 
MALIN SKULLE BLI MAMMA. Fick komma på en baby shower.
 
 
Sen var det semester och det brakade igång med "Rullande åska" och Håkan.
 
AUGUSTI
 
 
När jag ser tillbaka inser jag att det var en väldigt aktiv semester jag hade? Bästa vännen fick besök.
 
 
Vackert minne och vackert foto. Våra kroppar i bräckt vatten innan natten. Obs att det är Emma och Mathias på bilden och inte jag och Emma men backa bandet några år så har du oss på varje festbild. 
 
 
Njöt av Leelo som vanligt.
 
 
Och på att Emma alltid serverar allt så friskt? Stort glas juice, krispiga flingor och kall mjölk. 
 
 
Och när hon pysslar om mig. Jag blundade genom detta.
 
 
 
Klädde mig i volang och tog med den här mannen på min väns bröllop. Första kompisen som gifter sig!
 
 
Sofie och Marcus.
 
 
Plötsligt var hon hans fru och han hennes man. Svindlande!
 
 
De här två kilade också stadigt och Malin bakade bebis under finklänningen.
 
 
Och vi kilade också stadigt och brände av årets mest dramatiska kyss. Det är också något ju!

 
Tror ingen som var i Mölle den här kvällen kommer glömma ljuset.
 
 
 
Blandade in vänskap och personlig favoritrestaurang i Köpenhamn.
 
 
Magiska, magiska Köpenhamn. Tror bara det blev en tur till Köpenhamn den här sommaren men den gången hade ändå ALLT. Vi mötte upp Olof som inte anade något.
 

Semestrade vidare på Ribban. Och flög till...
 
 
Berlin. Så mycket Berlin i detta café. 
 
 
 
Typiskt Berlinskt badrum.
 
 
Pontas friluftslook.
 
 
Mina bikinitrosor som skar in i sidorna men jag fick ta vad jag hittade och hör och häpna- köpte den second hand! Den blev föstås sanerad först. Var så sur över att ha glömt underdelen och vägrade betala mer än tio kronor. Lite kuriosa där. Detta var i alla fall så härligt att det överglänste alla illasittande bikinitrosor i världen.
 
 
Den här pizzan är fortfarande ett jävla konstverk och smakade himmel.
 
 
 
Älskar att vi bara åt, åt och åt.
 
 
Samt avslutade med söndagstradition. Mauerpark.
 
 
En öl i gräset varje söndag tack.
 
 
 
 
 
Så fin bild.
 

Allgunnen och Elin topp, topp, topp. 
 
 
 
 
Åkte moppe.
 
 
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

Från stuga till stuga vandrade jag under sluttampen på min semester. Sörmlandsvisor på slutet. Alla andra skulle tillbaka till skolan. Jag skulle jobba.
 
SEPTEMBER
 
 
 
September verkar varit händelselöst eftersom jag fotade minimalt. Fokade väl på att komma in i jobbrutinen igen och glänste lite i morgonsol på Pontus balkong med mitt nya hår.
 
OKTOBER
 
 
Oktober inleddes sedvanligen med bal.
 
 
Kissar på mig av förälskelse i denna.
 
 
Så vi tog vara på kärleken och flög till London med dess solrosor och sopätande rävar.
 
 
 
Reunion med Amanda och tack för kvällarna på Jamboree!
 
 
Var nöjd hela tiden i London.
 
 
 

Tog mig hemåt ett slag. 
 

Morfar och jag föreställde oss denna under runda spegeln i min lägenhet. Min favoritmöbel sedan barnsben. Som de hade i hallen länge, länge. Jag vet att telefonbord inte existerar längre men jag tror verkligen att denna kommer sätta prägel på allt, vad jag än väljer att ha den till. Varsågod att ligg, Liv. Jag tror jag ska lägga typ coffeetableböcker på sitsen under bordet och en fin, vas, växt, ljusstake eller liknande på det lilla runda bordet. Byta efter säsong.
 
 
Enda höstselfien i år? Fast vem behöver egentligen sådana? Jag har varit spröd som en struva den här hösten så det är okej att inte orka jaga eller överträffa eller fullträffa hela tiden.
 
 
För enda sedan hon planterades på min näthinna spelade ju ingenting annat någon roll. 
 
Du anade inget här men..
 

Rätt som det var skulle du springa runt i min lägenhet och mitt hjärta.
 
 
En indiebild från någon av de första nätterna för att jag var så lycklig över att hon liksom valde mig också.
 
 
Fattar fortfarande inte att hon är min. 
 
NOVEMBER
 
 
Yay, vi hann innan löven fallit och solen gått ner. Ponta och jag. 
 
 
Liv besökte Lund.
 
 
Umgicks mycket med Sandra i november/december till min stora lycka. Hej djungel och allt är så delikat med henne. Vårt umgänge, våra intressen, samtal. Jag vill bygga bo i allt det där. 
 
 
Liv fick också hänga med på husvaktande. Hon vaktade mest katträdet i och för sig.
 
 
Grynigaste nyckelhålsbilden på hjärterummet.
 
DECEMBER
 
 
Tack december, för att jag fick detta.
 
 
Det var fint att komma tillbaka också förstås.
 
 
Vi har haft sjukdagar ihop i december och nu vill jag kräkas över hur fort tiden gått.
 
 
Men det har faktiskt snöat två gånger. Här en morgon på väg mot jobbet.
 
 
 
Här inramade och asgulliga.
 
 
Här ännu gulligare? Lucia.
 
 
När Sandra firade 25 jordsnurr och jag inte var den enda som skrek rakt ut att klubben hade applicerbart ansiktsglitter. Applicerbart? NI FATTAR. 
 
 
Liv för att hon är så töt töt töt.
 
 
Vill också hylla mosteran som överlevt ytterligare ett år trots håda påfrestningar kan jag lova.
 
 
Det blev den 20/12 och vår dag tillbringades mest i Hyllie men också lite i Danmark.
 
 
Detta hårt selfievägrande par (eller ja hälften av oss dårå).
 

Granen blev klädd. Är väldigt nöjd med pynt och färger men jag sa till Ponta att nästa år blir det annat än guld.
 
 
Gjorde finfina fynd på Myrorna. Den här väskan alltså, HELT perfekt storleksmässigt, hänger bra på axeln och är liksom mjuk fast hård så att en lätt kan förvara datorn i den och så går det att knäppa och göra den mindre eller rymligare. Trodde först den var hemmasydd men det finns ett märke på den. ÄLSK.
 
 
Julen firades i Oxie och Liv bar inte rosett än mer sekunder, men det var inte min avsikt heller. Gillar att hon är innekatt av anledningen att jag tycker synd om katter som har halsband?
 
 
Blev ej lottlös det här året heller. Ser för övrigt ut som pappa här.
 
 
Så mysigt hade vi det.
 
 
Men gladast var nog katterna.
 
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

(null)

Nyår firades sedvanligen i Berlin och den här gången körde vi ner.

(null)

(null)

Trots min blixtvisit har jag verkligen känt att jag bara varit. Tack vare det fantastiska sällskapet!

(null)

(null)

(null)

(null)

Tack för 2017 för SJUTTON. Nu blir det något nytt och alldeles delikat tror jag minsann. 

REFLEKTIONER PÅ FRIHAND

Årsresuméer som avlöser varandra såhär års. Den här känns dock extra viktig för hallå- det här var faktiskt inte vilket år som helst och det skriftliga säger väl kanske mest. 
 
I början av 2017 var jag förbaskat förvirrad. Jag bodde själv fast ändå inte. Lägenheten var som ett obevkämt lyxtillhåll där icke håligheten av Pontus frånvaro kunde fyllas. Jag var lugn i Lund men mindre lugn hemma i Malmö. Bitvis föll saker och ting på plats och jag tog plats här. Bjöd hem kompisar och visade. Hade första sleepovern. Tänk, jag pendlade liksom till Lund för jobbet, men jobbade ju 75% och pluggade samtidigt. En vecka i februari hade jag inget arbete och flög till Madeira med Lovisa. Det bestämdes efter en hotellvistelse i Stockholm. Att uppleva värme i februari var det bästa beslutet. Jag har liksom inte alls utrymme för sådana planer nästa år och det svider. 
 
Jag började mitt nya jobb på BB efter att ha sagt upp mig. Fröken Bråttom fick som hon ville och rätt som det var hade jag tagit ytterligare ett stort beslut mitt uppe i den här känslomässiga stressen. Det visade sig vara ett väldigt bra sådant i alla fall. På BB har jag varit så himla hemma, även om jag haft de stressigaste arbetspassen någonsin som sjuksköterska. Å andra sidan har jag inte jobbat så förbannat länge så det är inte heller så konstigt. Jag kan säga att jobbytet var lyftet för 2017. Det har ju varit en stor del av mitt dagliga liv och jag vore inte densamma om det inte var för det. Någonstans befinner jag ju mig i acceptansfasen fortfarande. Tillblivelse. Att arbeta och aldrig ha ett slutdatum. Senare skulle jag ju visserligen få det. 
 
Våren var en riktigt mörk en och det har inte jag och de mina glömt. Det är något extra dammigt över sådana känslor när naturen spricker där ute. Jag försökte lägga pussel. Första kaffekoppen i solen. Vårpromenad genom Lund. Solglasögon. På café med Amanda. Fan vad jag saknar dig, Amanda. Usel vårdepression del 3. 
 
Jag kom allt mer in i arbete och allt mindre in i annat. Och när sommaren kom visste jag ju att det blev andra bullar. Det var fett att fylla 25 i alla fall. Sommaren är som ett surr. Jag jobbade mycketmycket och Ponta var borta i början av sommaren. Tyckte nog att det mesta var omständigt den här sommaren och i samma stund som den var över drog jag liksom en lättnades suck. Jag visste att nästa år blir det inte likadant. 2017 års sommar är ett par bara knän och blicken upp i taket. Räknandes timmarna till nästa arbetspass. Jag har älskat att arbeta därefter så jag fick revasch. Dessutom fick jag en riktigt fin semester i år. Den har jag bäddat in i det innersta rummet. 
 
Det kändes som att september-oktober varade i en evighet. Jag läste det jag hoppades skulle bli den sista sexologin på ett tag samtidigt som jag fick en framtidsstress olikt någon annan. 13/10 fick jag reda på att jag var reserv på barnmorskeprogrammet. Trots allas upplysninggar om att "du LÄTT kommer in hallå". Jag är pessimist när det kommer till sådant. Jag räknar inte med något. Men jag blev pressad, fast under kontroll. Hade en känsla av att det skulle ge sig. Jag drömde vidare istället och bestämde mig för att Liv skulle bli del av mitt liv. Från en snap till evig kärlek. Lilla rufsrugg, vad jag älskar dig. Om jag bara kan komma över att du inte var fullt accepterad av allt och alla från början så kan vi börja om. Fast vi har ju redan börjat om. Du är allas favorit även om du mest hänger med mig. Vi tillsammans. Att jag skulle bli kattägare det här året (ännu ett stort beslut) var kanske inte det första jag väntade mig. Men vad väntade jag mig istället? Kanske är det just det, att jag väntade så mycket på annat att jag fick nog av att vänta på detta. Du är här och du är så himla efterlängtad. Du ryms och finns och framtiden, jag lovar att den närmaste framtiden kommer göra oss gott. 
 
Senhösten har varit speciell. Jag har mer eller mindre isolerat mig med Liv. Slutat dammsuga. Det gör inget. Vi blir aldrig såhär nya för varandra igen. HU vad jag haft ont i magen när jag sedan gick på 100%-schemat. Ärligt talat, helgerna dedikerade åt arbete. Utöver det- jämt och ständigt. Jag har tagit det dramatiskt som vanligt. Tappat korttidsminnet och skavt av mig själv. Men sedan jag blev antagen till barnmorskeprogrammet och fick tjänstledigt har jag ändå bullat upp mig, räknat framåt och inte bakåt och faktiskt- nu kan jag räkna ner. Det är inte bara. Som jag kommer sakna BB. Bebisarna och deras mammor. Mina underbara kollegor. Vi ses i sommar. 
 
December har varit väldigt snäll mot mig trots allt. Känner otrolig tacksamhet över detta. Det blev inget julgodis gjort i år heller, men det gör verkligen inget. Det blev lagom och bra. Jag behövde inte bevisa mer för någon och jag har verkligen knutit ihop säcken för 2018 nu. Dock känns det som att det är smålöjligt att det ska bli något nytt nu? Som att det inte behöver markeras på det viset i år? Blablabla det är ändå ord eller siffror. Men så tror jag ändå att det är mer än så. Gott. Jag vilar i det. 
 
Vuxenlivet hitills har faktiskt gjort mig kissnödig av entusiasm på grund av att det faktiskt fått rum för stora saker. Saker som Gabriella, arton år, drömde om. Jag är stolt över övergången. I fyra år levde jag ett prima liv i Lund. Jag förstår inte att jag faktiskt accepterade nedmonteringen så pass mycket? Det är ingen eloge i det i sig. För jag kan ju om jag vill. I januari får jag ju förlängd studenttillhörighet och jag kan väl hänga på Sydskånska nationen en lördag om jag vill. Det älskar jag. Åh, vilka år och vilka år som kommer. 
 
Tack för att jag fick släppa vissa saker och gå vidare i år. Jag kommer återkomma till dem och gråta floder som jag också gjort. Tack hypofysen, för att du inte längre är förknippad med dödsångest och overklighetskänslor. Jag är friad från fler undersökningar och jag får ge blod igen. Jag är frisk. 
 
Tack Pontus för allt. Jag tycker att vi bara blir bättre. Som en jävla blomma har jag vissnat men överlevt, tack för din kärlek och tack för att jag äntligen får känna att jag kan slappna av och bara... ÄLSKA DIG. Tack för att du är så förbannat rolig och för att jag är helt hysteriskt rolig när jag är med dig. Du är det finaste jag vet. 
 
Tack alla vänner, ni anar inte hur viktiga ni är. Jag dör för er. 
 
Tack Liv för att du är här med din kroppstemperatur, dina spinningar och egenheter. För att jag får känna mig som den viktigaste i världen då du dricker färskt vatten från kranen ur mina kupade händer. 
 
Tack musiken. I år var du skarp och gjorde avtryck. 
 
TACK, 2017

DÅ OCH NU

 
 
Kolla vad min lilla ärta har vuxit. Detta är Livs fyramånadersfejs. Hon är en riktig katt nu. Jag vet inte varför men ända sedan start har jag då och då längtat efter att hon ska bli en vuxen katt. Kanske för att jag ska få en chans att hinna förstå att hon är bestående och att hon ska bli stor och gammal med mig. Tassarna har blivit stora och hon har vuxit in i sin kropp med öron och svans. Jag älskar hennes huvudform extra mycket just nu och sättet hon skrider fram på.
 
 
I julklapp fick hon en sele av svärisarna. Om det inte hade regnat så förbannat under juldagarna hade vi provat ut den. Jag är så glad att hon ska få gå på promenader snart. Tre månader har vi tillbringat i varandras sällskap nu. Känns som ett helt Liv.