BYGATAN

Sambolivet i Oxie vinner över alla andra segrar i världen. Jag försöker sätta fingret på vad det är som är superawesome eller mest awesome och jag landar nog i det faktum att vi är samlade under ett tak. Att vi är vi två. Att vi utgår från samma ytterdörr och återkommer till samma säng. Då spelar de andra kompromisserna mindre roll. Kan tyckas vara lite sorligt att vi inte har det så till vardags än. Inte än.
 
Jag lever i alla fall upp dessa dagar. Vi sover för länge. Men jag har tvättat tre maskiner tvätt redan och valt olika sköljmedel varje gång för att ta upp plaggen och minnas den här veckan och hoppas att spåren av den inte ska tvättas ur på länge. Jag vet faktiskt inte hur de här dagarna hade övervunnits utan denna fristad och detta dagliga lugn. Det ger hopp på något vis, på vilket vis vet jag inte riktigt än. Jag vet däremot att jag ligger vaken för att han snart är på väg hem och jag är skakad ikväll. Satte mig på fel buss glad i hågen av att sluta tidigare, men alla slitningar, all världens satans samvete, alla intriger och... Jag slappnade i alla fall av för en sekund och pratade med brorsan i telefon. Upptäckte att bussen jag satt på hade två siffror och inte en. Det sög så mycket och det sög musten ur mig. Men jag lät all skit spolas ner i avloppet tillsammans med mina långa hårtstån och mina trötta hudavlagringar. 
 
Nu äter jag dansk koldskål med skorpor i (eller vad det nu är) halvliggandes och tänker på att de där mammorna, papporna och deras bebisar ändå är värda allt. Åh.
 
Lyssnar också på fantastiskt fin radio? Karlavagnen heter programmet och handlar om psykisk ohälsa. Tips!
 
'
 
Gårdagens korvgrillning förresten. Och Tores blick i min närhet. Han har sovit på min bröstkorg som en kringla.

SUNDAY

Pontus utandningsluft värmer mina fötter. Perfekt en kall söndagseftermiddag med regnet smattrandes mot rutan. 
 
Det händer så mycket i mitt liv hela tiden. De som känner mig vet att det är på gott och ont och på ont och gott och så tillbaks igen. Men det är rikedom. Mitt liv är rikt, det är ändå den känslan jag somnar med majoriteten om mina dagar. Det är ändå den känslan som segrar över den förtvivlade gråten en grå söndag. Tack för det onda och det goda, snart sammanfattar jag väl allt i svart bläck. På papper eller på kroppen. 
 
Och tack för den här helgen. Att bara få finnas.
 
Måndag: Imorgon jobbar jag som vanligt. Kväll. Men Ponta ska fixa bil i Oxie och sen hjälper han mig förhoppningvis att bogseras hem eller till Oxie. Oklart ännu. 
 
Tisdag: Slutar tidigt och tar förhoppningsvis bussen hem till katterna i Oxie. Pontus jobbar sent  och jag vill mysa med fjunen och skriva. Måla och läsa "Flyga drake". Älskar den hittils!
 
Onsdag: Ledig dag och sol. Jag ska bada i poolen och sola och drömma om min stundande semester. Sen ska jag samlas med mina kollegor för en after work. På stranden! Helt underbart. 
 
Torsdag: Jobbar kväll så jag hinner med mys med både katter och man. 
 
Fredag:  Morgonjobb med frulle och sen jävlar ska jag mysa med Frida. 
 
Lördag: Dagtidsjobb och fri eftermiddag. 
 
Söndag: Så kommer den, söndagen innan min sista jobbvecka. HURRA för det! Jobbar såklart. Men det är ändå ett steg närmare. 

TIONDE JULI

Måndag med ny energi. Jag tog visst hissen istället för trapporna idag, men annars har jag fan överträffat mig själv på precis alla sätt och vis. Jag tror mycket handlar om att jag och Pontus skaffat oss en kulört gemensam Google-kalender. Det är typ det bästa som hänt?
 
- Min läkare har mailat och meddelat- nog nu, ditt prolaktin är helt normalt . De tillfällena jag tagit provet på rätt tid, på den rättvisa och rättvisande tiden är provet alltid normalt. Så inga mer provtagningar på ett tag nu. Skönt.
 
- Jag har lärt mig göra en inbakad fläta på mig själv? Bara sådär igår kväll kom jag på mig själv med att göra en mästerlig fläta.
 
- Jag har gjort smoothie med min nya blender. Den första på mycket länge. 
 
- Jag har kanske hittat min outfit till blöllopet!

- Jag har ordnat i kaos-skänken och har rensat ur och fått ordning. Det var det sista jag trodde jag skulle göra idag men jag fann mig rivandes bland gem och viktiga papper. 
 
 
Och här. Som av en händelse har Pontus raddat upp alla kuddar perfekt när han bäddade upp igår kväll. Nu får de bo här? Jag tycker det var jättemycket mindre stelt med fler kuddar. Jag kanske kastar om, jag lär skaffa fler.
 
Vi behöver varandra. För nya perspektiv på saker.