En mitt-i-veckan-avstämning. 
 
En dag som är både min och mammas och mormors och alla andra kvinnors . Jag har känt massa framtidstro, pepp och imponerats av mitt facebooksflöde som var mycket mer av en fröjd idag än vad den varit på länge. Jag har också legat i min säng och gråtit bort min eyeliner, oförmögen att ta mig upp. Ledsen och arg.
 
I det stora hela är jag väldigt nöjd med de dagar som passerar. Pontus kom hit efter skolan i måndags bara sådär och förgyllde tillvaron. Höll mig i handen när det kändes läskigt med nytt jobb på tisdagen. Och så har jag nu varit på BB i två dagar och stuckit små, små bebisar i deras osynliga blodkärl. Lyckades på andra försöket i alla fall! Jag ser alltså minimänniskor och deras mödrar/pappor syskon dagarna i ända. Svårt att förstå att detta ska bli vardag! Men jag jobbar på det. En dag till jobbar jag den här veckan innan det är dags för helg! Har precis ätit delikata morots/halloumibiffar med quinoa som blev kalasbra trots ett ägg istället för två (glömde hela paketet på Ica, damnit) och smårivet istället för grovrivet. 
 
Pontus ringde mig i eftermiddags när jag låg och sov. Imorgon kommer han hit efter skolan och väntar på mig och så ska vi hänga fram tills Robert kommer och det är dags att sova. Har ställt fram resväskan åt oss men inte tänkt ut en enda sak jag ska ha med mig till Stockholm. Det ger sig. 

Vad jag i alla fall ska försöka satsa på nu är att läsa den valda kurslitteraturen till min hemtenta medan kaffet fortfarande verkar. Hujedamig vad tröttsamt. Jahapp!