BONES

Jag trodde det aldrig men jag låg i sägnen prick 22.00 med packad väska för helgen och ett skapligt hem med lite tillskott i form av julpynteri-pyntera. Det blev inte mycket? Hade jag mer förr? 
 
I eftermiddag fick jag ett samtal just som jag klev av tåget och skulle panikhandla kaffe. Nicky hade haft utbildningsdag på Quality hotel mitt emot mig och undrade om jag vill ses. Klart jag ville!
 
Mitt humör just nu är som.. Ett humör är. Jag har funderat en del men alla meddelanden förblir olästa, räkningar betalas av på autogiro och det borrar sig in än djupare. Det där. Hela jag känner mig som en djup suck. 
 
Ibland på kvällarna läser jag om de där färgkodade personligheterna i min självhjälpsbok. Jag lägger ifrån mig boken ganska snart men vissa meningar fastnar ändå. Nu när jag kommit över min besvikelse över att vara en grön person kommer jag att tänka på kycklingbenet som ligger i trapphuset precis sista trappan innan en kommer upp till min loftgång. Första gången jag såg det kan jag svära på att det var färskt. Det nästan luktade nygrillat och jag kunde inte sluta tänka på att någon tappat ett kycklingben i trappen. Varför gör en det? Då kom jag och tänka på min inte sällan överfyllda matavfallspåse och att det måste fallit till marken när någon skyndat sig mer med soporna. Eller någon som syndat en sen natt och åt fyllekyckling? 
 
Hur som helst. Jag tänker att det säger en del om mig att jag är en sådan person som inte plockar upp benet. Det kommer kunna ligga där tills det pulveriseras,  men jag kommer inte vara den som plockar upp det. Varför är det så självklart för vissa? Kommer jag någonsin växa upp? Jag har inte klarat av att släppa det där benet. Som den gröna person som jag är gör jag inget aktivt åt att ta bort det, men jag ägnar väl trippel tankekraft åt det. Och tänker på alla det kan ställa till det för. För husets hundar som säkert stannat och nosat medans deras ägare ryckt i kopplet för att fösa bort dem. Jag tänker på alla miljarder bakterier som frodas på det och plötsligt har jag börjat på ett skriva en ny Flugornas herre..
 
Jag tar avstamp från allt det digitaliserade i den här världen och ägnar en tanke åt ett bortglömt kycklingben. Jag lyssnar på Livs spinnande intill mig som övergått i djupsömn. Mitt knattrande på tangenterna intresserar henne inte längre. 
 
Nu ska vi sova ihop en sista natt innan hon får förmånen att kattvaktas av svärisarna. En annorlunda helg!
 
Häng med

IT'S THE MOST WONDERFUL TIME OF THE YEAR

Efter idag kryper det faktiskt i fingrarna. Jag vill ju börja nu. För snart är december här och då går det ju undan fram till jul. Jag ska skriva en lista på julgodis/julbak jag vill göra i år. 
 
Jag ska plocka upp pyntet på torsdag tror jag! OCH DÅ. Förra året var jag ju precis nyinflyttad och förvirrad men i jag lyckades ändå få till lite stämning.
 
 
Denna stake i brons är från Ikea. I år ska jag ha den i köksfönstret. Den drivs på batteri som en kan ladda och det är perfekt för det finns ett vägguttag precis vid fönstret.
 
 
Detta är knappast ett alternativ nu när Livsan är bossen. Dessutom har jag gjort mig av med de här grenarna på obestämd tid skulle man kunna säga. Istället har jag ju den här grenen..
 
 
Som ska fyllas med fina kulor och skänka ljus.
 
 
Emma och jag hade mysig stämning.
 
 

Lussebullsbak.
 
 
Granen stod så grön och grann och idag var jag faktiskt ute och inventerade icke-krossbara kulor. Förra året hade jag ju blandat med pappersfigurer. Det gäller att vara kreativ och jag känner verkligen att Liv har större intressen än blommor och växter. Den ska stå framför stora, runda spegeln i år. Finns ju massa pynt som inte är så ömtåligt.
 
Nytt för i år blir exempelvis en stjärna. Jag har fina blockljus och en del klassiker. Jag visar så snart det åkt upp!

TÄNK PÅ NÅGOT MJUKT OCH HÄRLIGT SOM GÖR DIG SVAG

Nu är Oxievistelsen slut för den här gången och jag vet inte om jag är redo. Att gå upp och någon annanstans varje morgon när resten är kvar är fruktansvärt avtrubbande. Det är så det känns. Att det ens är genomförbart ibland? Som att någonting annat skulle vara viktigare. Det där motståndet, jag har helt och hållet lärt mig att gå emot det.

Idag ska vi försöka pussla och trixa för att fixa avlämning av Liv hemma, nyckelbyte och jag ska på visning efter jobbet mitt i allt detta. Sen ska jag bara hem, hem, hem. Och vara ledig, ledig, ledig imorgon. 

Dags att ta upp lådan med julsaker i veckan..?