BARA LITE TILL

Det bara flyter på. Som om vi alltid gjort det här, Liv och jag. Ser fram emot vårt Liv så- i förlängningen. 
 
 
 
 
Hennes gulligaste, gulligaste face i det finaste av morgonljus i måndags. 
 
Det enda skulle väl vara att jag har så lite grepp om tiden bara. Jag fokuserar på detta och enbart detta, för att det har funkat de här veckorna. Och kanske även nästa och nästa efter den. Det övriga livet ligger på lut, på klippkanten kanske. Inte som i en katastrof men kanske vet jag inte riktigt vad som väntar bortom klippkanten. Jag mår bättre nu, såklart. Hon fyllde hålet precis som att hon var född för det. Vi håller andan tillsammans. Och allt det andra- tillsammans.
 
Pust. 
 
Imorgon är det redovisning som häller. Jag ska helst ha nytvättat hår så jag gör bäst i att sova nu. Och ladda med kaffe imorgon.