SLEEPYHEAD

Sovpauser. Vårtrötthet? Pollenallergi? Det bekymrar mig att så fort jag känner minsta lilla motstånd i kroppen sover jag. Jag sover ibland bara för att få tiden att gå. Så kan det ju ha att göra med att de senaste veckorna gjort det möjligt. När du kan känna efter, känns det efter osv. Men när den sovande tiden förlängs känns kvällningen ganska så patetisk. Och det här förhalandet av verkligheten likaså. Ackompanjerad av min katt sover vi i tystnad, alltid placerade mitt emot varandra i djupaste överenskommelse. Suck. Ge mig energi utan koffein. Ikväll sov jag bort två timmar.
 
Det jag gör rätt i är att jag tränar. Ja, jag tränar. Jag tycker det kan räknas nu eftersom jag flera veckor i rad tränat mer än en gång per vecka. Då får det räknas. Att jag i måndags såg mig själv ljudlöst plocka på mig träningskläderna och stå på bandet vid 20.00 är väldigt bra, apropå att förhala tiden. Apropå att det fortfarande är ljust ute vid den tiden. Karin sa idag att "det går ju inte att vara anonym längre, när du ska ut för något ärende på kvällen syns du". Jag tycker det är ljuvligt och tryggt, bara det att jag märker inte när det blir sent. Och så rullar det. 
 
Dricker rabarbersaft ur mina tunnaste sugrör och har poppat popcorn. Ikväll gör jag inget annat än att utforska en ny serie jag hört talas om och laddar för morgondagens möte med handledaren. Hon har fått en snutt text och skrivit snälla kommentarer, än så länge. Får se vad som händer imorgon. 
 
Adjöken
Vardagsbetraktelser | |
Upp