COME WHAT MAY

Jag hade glömt.
 
Jag hade glömt att ångesten inte tar slut bara för att tentan är skriven. Vridandet och väntandet, ändrandet och jämförandet, huuuu. Det kändes inte helt knasigt, men jag vågar verkligen inte ta ut något i förskott den här gången. Jag var sjuk och jag måste acceptera att det inte har varit tal om toppförutsättningar. Jag kände igen frågorna. De var inte superläskiga, men jag får ta det som det kommer. Om jag bara kunde släppa någon gång. Blir jag godkänd ska jag äta min hatt av tacksamhet. Och det är inte bara som jag säger. Blir jag inte det var detta suverän övning och så tar jag det nästa gång. Jag funderar på att skriva ner mina svar typ imorgon, eller när tiden är mogen, för att dubbelkolla lite. Förebygga knäcken om jag skulle misslyckas. Fick med mig mina kladdpapper och tentafrågorna hem. Men idag ska jag bara andas. Oline och jag ska ju ses om inte allt för lång tid! Det blir ett glas någonstans kring Möllan! Senare kommer Ponta hit, honom har jag inte sett på en evighet. 
 
Livsan är hemma och hon detekterade genast kattmyntafisken i resväskan. Helt våt av saliv nu. Har saknat den här lilla personligheten så himla mycket. Ville skika rakt ut när jag såg henne. Lilla madame.
 
Nu ska jag snyta mig och piffa till mig en smula. Det är ju ändå helg och fredag?