MÅNDAGSREFLEKTION

Jag har väldigt svårt att veta vad som är rimlig tid att lägga sig nu för tiden. Något i mig säger klockan 20. Varje dag. Sedan att jag sover kasst och oroligt framåt morgonen för att det är en omställning med praktiken men likt förbannat går jag och lägger mig tidigt. Det är väl som det är med saker och ting. Balans balanseras upp med obalans.
 
Något som jag aktivt jobbar för dessa dagar men mindre plugg= mer tid till annat är att just sluta vara så tidsfixerad. Det kan låta sjukt men det är inte ofta jag inte vet vad klockan är och kan läsa i en bok utan att att kolla vad uret står på efter ett utläst kapitel. Eller sova en stund för att jag känner för det. Men det gjorde jag i helgen. Och ja, jag tror det blev en himla insikt efter att jag krälade mig igenom influensan, pluggade till en tenta med olust (ja, det var ca noll njutning i det plugget, mest panik) att det inte går att tuffa på utan att fylla dagarna med lustfyllda, eller luststyrda saker också. Vad känner jag för just nu? När jag var sjuk minns jag att jag tänkte "nu måste du hålla modet uppe", för annars hade det ju kunnat bli min undergång. Det blev det inte. Det blev en övergång i något annat. 
 
Jag är väldigt förhoppningsfull just nu, förväntansfull över det som väntar resten av terminen och på något sätt målinriktad. Allt detta är väldigt bra saker. Jag har slutat tvivla.
 
Lev och må