FÖRLOSSNINGSPRAKTIK DEL 2

Sitter uppkrupen i soffan efter en ljuvlig variant på lasagne som inte ens behövde ligga i ugnen?! Kokade plattorna istället och svängde ihop med lite aubergine, ricotta, pumpafrön, tomatsås.. Pontus är i DK och har hållt i och arrangerat ett event med speakers idag med sin gamla handledare för uppsatsen samt uppsatspartner. Sörplar rosé och njuter av stundande sovmorgon. Imorgon får jag börja klockan 14.
 
Nu har jag äntligen haft mina första pass på förlossningen och träffat båda mina handledare! Fått kasta om lite och fått fyra dagar ledigt i samband med flytten vilket är en DRÖM. Eller, egentligen är jag redan ledig fredag, lördag, söndag sista helgen i september men nu fick jag även flyttfdagen fri. 
 
Jag tycker det känns så HIMLA BRA med praktiken. På grund av...
 
1. Jag känner att jag kan vara mig själv med mina handledare. Det känns som de har förstått vem jag är och hur jag funkar någolunda redan och de ger mig mycket frihet. 
 
2. Jag inser hur j***a mycket jag redan kan och har med mig sedan innan. Det trodde jag faktiskt inte att jag skulle känna såhär starkt. Det här är kanske det viktigaste av allt? Att jag verkligen inte är bortkommen. Att vara i förlossningsmiljö slussar mig direkt tillbaka till när jag senast var i den och det känns så naturligt. Inte minst för att jag jobbat på BB också. Jag kliver fram och inte bak. Det var ju detta som var meningen hela tiden. Varenda högskolepoäng och timme spenderad på kvinnoklinikerna. 
 
3. Det har fötts barn och jag har fått vara med i lugn och ro och utan prestationsångest eller stress. 

Jag är ödmjuk. Naturligtvis är jag långt ifrån fullärd med starten har verkligen varit mer än bra. Åh. Ser fram emot fortsättningen. Jag fick höra av en kursare idag att jag ser så hemma ut. Det är så fint att vi peppar varandra och håller om varandra. Jag såg mig själv i spegeln i omklädningsrummet idag innan jag gick hem och såg att jag hade fucking rosiga kinder. Jag som inte ens kan få det? Det är ren och skär (ha-ha) lycka som sprider sig över mina kinder. Om inte detta kommer vara utvecklande för mig (det är det redan, jag har hört mig själv reflektera högt i samtal med andra om detta) så vet jag inte vad. Jag längtar så till att vara legitimerad barnmorska. Nu och resten av yrkeslivet! AMEN. Men nu är jag student och det ska en ju ta vara på. Det ska jag. 
Utbildning | |
Upp