FÖR FÖTTER

Skeppsbruten på en lördag. 
 
Eller också bara jobbigt småförkyld, sömnlös och akkurat nå fed up med amningsuppgiften. 
 
Igår kväll började jag få känningar i halsen, näsan började rinna. Ett tag på morgonkvisten kändes det som att Vidar trampade halsmadlarna till rätta. Faktum är att det var smärtstillande! Smärta fördriver smärta osv. Fredag blev till lördag och jag har skjutit på den där jävla skrivuppgiften trots att den här veckan skulle vara *som semester* för mig. Det var den inte. Men nu är BB-praktiken över och kommer inte åter. 
 
Imorgon fortsätter jag skrivandet och då ska jag bannemig få klart skiten. Det är ett löfte till mitt framtida jag, jag kommer vara mig evigt tacksam.
 
Jaha, så vad har jag då gjort istället? Försökt skapa mig en "vem-jag-är-i-januari-2019-identitet". Förstår ni vad jag menar? Insprirerad av vissa bloggar som är sådär sylvassa och bara pekar ut allt och då tyvärr gör att jag känner att jag simmar runt i en futtighet. Futtigt. Jag vill ju också. Så jag begav mig ut i Malmö, till reor bland annat, när jag avgjort att jag disponerat månadens peng helt okej och visst hade råd och behov av viss uppfräschning. 
 
 
Säg hej till mina krampande tår i fina, sidensandaler, tofflor? Från Steve Madden. Provade dem under semester i fjol minns jag, minns hur jag fick stå över och sörjde detta ett bra tag. Men de fanns kvar på rean! Jag tycker de är tidlösa och balla och kunde lika gärna varit vintage? Vi ses bland körsbärsblom i maj. 
 
 
Och hej till mirakelbilliga Sketchers jag spontanshoppade på rean. Nej, jag hade faktiskt en taskig sula på föregångarna. Och hur mycket jag än önskar mig tofflor i vården säger mina benhinnor så småningom ifrån och då är de här rackarna bästa alternativet. Supersköna och invigda i veckan!
 
Sist men inte minst- i veckan drog jag av "flärpen" i bak på mina grådassiga vardagskängor och då fick det räcka. Footway chockade med rekordsnabb leverans och perfekta dojor. Pontus tycker jag är lite dussin i dessa, men jag önskar mig inget annat än detta. Traktorsula på ett par sköna, låga kliv-i-boots. Needless to say, de var också köpta till ett pangpris. 
 
 
Mamma vrider sig i plågor för att hon inte lyckats med livets mission. Att fostra ett barn som vårdar sina skor och tvättar bort leran istället för att inte göra det. Och jag är inte ens ett barn längre. Gillar i alla fall den bruna detaljen på de nya skorna. (Det är alltså inte lera, hehe. De till vänster på bild). Sköna är de också och varma sulorna går i så allt är perfekt.
 
 
Säg också hej till nykomligen, en julklapp från far. Såhär doftar jag numera när jag får en ledig dag över eller så. Älskar allt med den här parfymen- doften, namnet, flaskan, känslan. Den ska få bli en keeper. 
Materiellt, Vardagsbetraktelser | |
Upp