VIRREPIRREBUS

Alldeles för längesedan jag skrev ett inlägg om Vidar så nu kommer ett här. Han har varit inneboende i två månader och hunnit bli fyra månader gammal. Lill-prinsen. 
 
 
 
Han är en sån liten kisare alltså. Får aldrig nog av honom. Det gosiga kattungebeteendet finns kvar. Han är verkligen en kelig katt som aldrig missar ett tillfälle då jag sätter mig i soffan eller ligger i sängen. Då är han där direkt. Har aldrig haft ett djur som söker sig till mig på det här sättet. Där jag är har vi Vidar. Och det gör mig så lycklig. Idag efter middagen låg jag bara och andades in hans bebisdoft på magen. Och i skrivande stund ligger han längsmed min högerhand, när jag skriver. Han är ljudlig och kraxig som få. Älskar hans lilla stämma. Han är pain in the ass för sin syster. Låter henne inte ligga i fred. Det brukar sluta i ligg-fighter, tills Liv tröttnar och går iväg. Jag trodde verkligen att det skulle vara Liv som skulle bli bråkmakaren av de två, men icke. Är i vilket fall hänförd av att ha två älsklingar och att veta att de har varandra när vi inte är här. Det var mycket tyngre att gå hemifrån när Liv var ensam.
 
Han har ätit upp sig men har fortfarande ett ganska barnsligt ansikte. Ser fram emot att se honom växa till en vuxen katt. Han är inte det minsta kräsen utan äter allt som serveras. Äntligen en katt som inte väljer bort!
 
Livsan ligger på andra sidan om datorn och putsar sig. Allt Liv gör härmar Vidar så gott han kan. Jag ser fram emot att han ska kastreras inom en snar framtid. Kommer förhoppningsvis leda till mindre frustration från hans sida och ett lite stillsammare liv för båda. Än så länge har han pajat fler grejer än vad Liv gjort i sitt liv. Monsteran gnagde han i kanterna så att flera blad dog. Om inte hela plantan är på väg mot förfall. En boll med plinga på katträdet är "avmonterad" så man får ha ögonen på honom på ett annat sätt än Liv. 
 
Den största utmaningen med Vidar är definitivt hans primitiva snuttiga, trampiga beteende. Att han diar flera av mina plagg och mig.. Det har varit bättre i några dagar nu, jag får helt enkelt avleda och mota bort honom. Nätterna är svårast då jag är så trött att jag vill dö, men ändå måste vara pedagogisk. Att stänga om oss är inget alternativ. Då krafsar Liv som vill ha helkoll på allt och Vidar skriker. Imorse var första morgonen på en evighet som han inte fick upp mig och som jag kunde somna om. Hoppas att kunna avveckla detta beteende. Jag vet att vi kunde haft så otroligt mycket värre beteendemässiga problem här hemma så jag är ödmjuk. Lite provocerande att han inte gör samma sak på Pontus bara.. Haha. 
 
Kort och gott- kattungetiden flyger förbi och han är så himla självklar här. Världens mysigaste!
 
 
Livs fyra månaders-look var ju ganska förtjusande den med. ÅH.
Vidar | |
Upp