LIVSIDIVSAN

Det slog mig häromdagen att det var längesedan jag gjorde en Liv(e)-update. Jag tycker det är förtjusande att exempelvis kollegorna idag på jobbet frågade hur det är med Liv. Jag går sönder av lycka varje gång. 
 
Nästa vecka blir hon tio månader. Mitt lilla Liv. Hon har verkligen en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Hon är anledningen att jag alltid har bråttom hem. Hon har klarat av en kastrering och en miljon pussar. 
 
Vad är typiskt tio-månaders-Liv? Obs att en inte behöver läsa det här inlägget om en inte vill. 
 
  • Sover ibland i katträdet, men mer sällan sedan det flyttades. Förmodligen för att hon är ombytlig. Hon har hittat tillbaka till kringla på mattan där soffan blir schäslong. 
  • HON LÅTER SIG BORSTAS OCH NJUTER AV DET. Fick inte ens visa borsten för bara någon månad sedan. Gissa om jag njuter av att varsamt lösgöra mjuk underull och lösa långa hår? Låter det creepy?
  • Är väldigt timid. Alltså verkligen. Vi gosar som aldrig förr. Hon vill gärna hålla på tills hon ramlar av soffan/sängen/jordklotet. Kan ha att göra med att hon slår kullerbyttor.
  • GILLAR ATT BLI KLIAD PÅ MAGEN. Samma sak här, vad fan hände? 
  • Kräks ibland till skillnad från vad hon gjorde när hon var bebis-Liv. Tror det har att göra med att hennes nuvarande foder för steriliserade katter är mer lättuggat och då hetsäter hon emellanåt. 
  • Är lika galen i hårsnoddar som hon alltid varit.
  • Sover hela natten synkroniserat med mig, dock slutade hon ju sova i sängen brevid mig vid sex-sju månaders ålder. Saknar den tiden så mycket, men jag tänker att allt är cykliskt. 
  • Gillar att vara i koppel i svärisarnas trädgård. Modigare än förr!
  • FÄLLER. Ja det var ju något jag skröt med länge. Att verkligen, det finns inte ett spår av att jag har katt hemma. Antar att detta är årtidsbundet. Hårig eller ej..
.. Är hon mitt bästa sällskap och livskamrat. En pratande donna med yvigaste svansen i mannaminne. 
 
 

LIV BETYDER VÄRN OCH BESKYDD

Idag hade Liv namnsdag och jag firade med att beställa något jag tänkt på länge! Efter att en kattälskande kollega på BB tipsat mig har jag slagits av det gång på gång. Vad gör jag om jag behöver signalera och Liv bor och finns på mina 44 kvadrat och jag inte närvarar? Vad gör jag om det otäcka, otänkbara skulle vara framme? Jag kan bara göra såhär mycket men för mig känns det otroligt bra och en lättnad sköljer över mig och flera andra som jag beställde detta livräddarklistermärke till! Från Djurens Rätt. Min enda och bästa brandingenjörkompis hejade också på idén. 
 
 
 
PLUS, att det ännu mer blir ett statement att jag är kattägare(älskare) vilket jag gärna titulerar mig som. Helst för alltid. Grattis på namnsdagen Liv, jag skulle kunna härja med ordvitsar och rim kring ditt namn i en evighet. Hoppas vi får en evighet ihop!
 
Jag skyddar dig. 

LIV SJU MÅNADER

Jag vaknade av mjuk päls och tassar imorse. Numera, smärtsamt sällan. Liv valde piedistalen som den stjärna hon är. Till sist valde hon katträdet och sedan en tid har många tussar samlas på sovplatsen.  Det var ju väl. Det var ju varken gratis eller enkelt att sätta ihop. Jag är glad att hon känner sig trygg uppepå det. Jag älskar att vakna om natten/morgonen och se henne som en kringla där, liksom vakandes över mig. Känner mig också trygg då. 
 
Idag på dagen blir hon sju månader. Jag känner att vi kan jobba på vår relation, alltid. Jag känner att hon inte är konstant, utan i förändring, alltid. Men jag vet att vi mår bra när vi busar ihop, jag kommer aldrig sluta intressera mig för hennes beteenden och potential. Liv kan apportera och hon vill egentligen gosa fast busa, när vi busar som mest intensivt. Aldrig spinner hon så högt som då. Tassarna fäktar efter leksaken samtidigt som hon häver sig upp på mig, med tassar, rumpa och allt hon har. Jag har hört att bästa sättet att bonda med sin katt är att leka mycket. Ärligt talat, hon är ju det enda jag längtar efter när jag kommer hem. Allt det vi har är gratis. Det är kärlek och tid och kärlek och tid igen.