BIT FÖR BIT

 

OM NATTEN

 

OM KONTROLL

Under våren som varit, våren som passerat, våren som kanske fortfarande pågår har jag gått till en kurator. Det var min investering i mig själv efter en höst, följt av en vår, följt av en sommar och ytterligare en höst som fullkomligen åderlät mig. Psykiskt. 
 
Jag tog plats och pratade jättemycket med en okänd människa. Och lärde mig så mycket om mig själv- av mig själv. För egentligen är det ju genom att säga det högt som vi förstår oss själva. Resten är förstås en dialog för att vrida och vända, för att fylla ut luckor i det här jättekomplexa som kallas livet. Varje gång jag varit där spärrades mina ögon upp litelite till och mina sinnen vässades litelite mer. 
 
En skulle kunna säga såhär. Jag har framför allt förstått två saker som jag mörkat i en herrans massa år.
 
1. Jag lider av fruktansvärd separationsångest 
2. Jag lever ett liv uppbyggt av kontoll
 
Kul va? En separationsskaj kontrollmänniska. Ojojoj, värdefull fakta för mig. 
 
Det är ju inte konstigt att min värld alltid rasat samman när saker inte blev som jag föreställt mig. När saker är bortom min kontroll. Om jag bara klarar alla tentor så får jag ju de där högskolepoängen som en ska ha i termin 2, går in på hemsidan och uppdaterar en miljon gånger om dagen. Ja, de är där. Om jag bara gör allt korrekt så kommer jag bli lycklig sen. Om jag bara säger det här till den här personen kan inget gå fel.
 
Men det är förstås djupare än så. Om jag gör slut med dig, om jag lämnar dig först så vet jag åtminstone vad som gäller. Jag hann först, jag bestämde, jag valde. Slut! "Det är så enkelt när en väl är där". Problemet är bara att vissa personer DRABBAS en fullkomligen av. Gud vad läskigt, jag avslutar detta innan det ballar ur. Vad ska hända sen? Vad ska hända, vad ska någonsin kännas meningsfullt igen? 
 
Det har funnits stunder i mitt liv där någon ansåg sig ha rätten att ta över min kontroll. Att göra mig oförmögen att ha kontroll. Det finns tusen listor i mitt liv, listor som aldrig någonsin kan göra mig fri. Hur var det ni sa nu igen? Livslust eller listlust..? Ibland har jag handlat helt per autopilot, ingenting får kännas, aldrig någonsin igen. Och vad är förresten skillnad på en tanke och en känsla? Och framför allt, vad gör jag med dem? Att ha ångest är att befinna sig i ett tillstånd av noll kontroll. Det är i alla fall vad en tror just då. Jag är galen, jag kommer verkligen dö av detta. Men så lärde jag mig ju att ta kontrollen över den också. Det är i och för sig det mest värdefulla verktygen jag har. 
 
"Jag jobbar verkligen mycket med mig själv".
 
"Jag vet. Och vet du? Du har faktiskt varit tvungen till det".
 
Det var bland det sista jag och min kurator sa till varandra. Vi kommer inte ses något mer. Men jag visste det innan, det var under min "kontroll". Det blev en kort kontakt som inte är möjlig att förlänga, men omöjlig att förtränga. Jag ser så mycket skavsår i min själ. Jag är arg precis hela tiden. Det är så jävla viktigt. Arg, arg och ledsen. Tanke och känsla har fått lov att ta plats igen.