FÖRLOSSNINGSPRAKTIK DEL 3

Som utlovat- en liten uppfölning på det som rör praktiken. 
 
Igår hade jag mitt mittsamtal, det vill säga när halva tiden på VFU:n passerat och som en liten minibedömning/gradering om vart en befinner sig utvecklings/kunskapsmässigt med mera. Det gick så himla bra! Och det känns så jäkla bra. Jag har *peppar peppar* alltid haft tur med snälla handledare, fått fina omdömen tidigare. Som sjuksköterskestudent passerade för min del en hel del praktikplatser som jag för egen del inte hade större glädje eller intresse av. Sant med tråkigt kanske. Men jag har ändå alltid haft flyt. Och allt som jag gjort hittills har ju faktikst betytt något för detta nu.
 
Först nu så har det faktiskt megabetydelse hur det går, för mig. Och så lever jag på och känner att- hmm, tänk om jag inte fattat poängen och bara tuffar på som vanligt? Tänk om det inte alls bara går bra?! Men mina negativa tankar har åter skingrats och här är jag- redo för nästa halva av den här perioden. Igår var första passet jag inte hade någon förlossning. Men det var mycket givande ändå. Jag märker att jag nu börjar lägga upp en plan och bild i huvudet, vet vad nästa steg kan tänkas vara och känner för att stanna i rummet länge. Det är inga problem att fylla ut tiden, ställa frågor och komma med förslag och bara finnas där. Jag ger allt.
 
Jag måste dock säga att, jag ser fram emot att komma iordning i nya lägenheten nu. Behöver inte dessa frågetecken och oklarheter mer. Längtar efter att slippa tänka på detta mer om dagarna paralellt med praktiken. Som ni förstår fick vi inte nycklarna innan helgen. Jag dog nästan när de sa att ombesiktningen av lägenheten är framflyttad till måndag. Jaha. Nästa helg får jag i alla fall en låång paus fredag-lördag-söndag utan praktik. Imorgon ska jag dit tidigt och faktiskt ha en helt annan handledare, vilket blir spännnade. En gammal kollega var dreamteam med henne när hon hade förlossningspraktik förra hösten. Åh! 
Utbildning | | Kommentera |

FÖRLOSSNINGSPRAKTIK DEL 2

Sitter uppkrupen i soffan efter en ljuvlig variant på lasagne som inte ens behövde ligga i ugnen?! Kokade plattorna istället och svängde ihop med lite aubergine, ricotta, pumpafrön, tomatsås.. Pontus är i DK och har hållt i och arrangerat ett event med speakers idag med sin gamla handledare för uppsatsen samt uppsatspartner. Sörplar rosé och njuter av stundande sovmorgon. Imorgon får jag börja klockan 14.
 
Nu har jag äntligen haft mina första pass på förlossningen och träffat båda mina handledare! Fått kasta om lite och fått fyra dagar ledigt i samband med flytten vilket är en DRÖM. Eller, egentligen är jag redan ledig fredag, lördag, söndag sista helgen i september men nu fick jag även flyttfdagen fri. 
 
Jag tycker det känns så HIMLA BRA med praktiken. På grund av...
 
1. Jag känner att jag kan vara mig själv med mina handledare. Det känns som de har förstått vem jag är och hur jag funkar någolunda redan och de ger mig mycket frihet. 
 
2. Jag inser hur j***a mycket jag redan kan och har med mig sedan innan. Det trodde jag faktiskt inte att jag skulle känna såhär starkt. Det här är kanske det viktigaste av allt? Att jag verkligen inte är bortkommen. Att vara i förlossningsmiljö slussar mig direkt tillbaka till när jag senast var i den och det känns så naturligt. Inte minst för att jag jobbat på BB också. Jag kliver fram och inte bak. Det var ju detta som var meningen hela tiden. Varenda högskolepoäng och timme spenderad på kvinnoklinikerna. 
 
3. Det har fötts barn och jag har fått vara med i lugn och ro och utan prestationsångest eller stress. 

Jag är ödmjuk. Naturligtvis är jag långt ifrån fullärd med starten har verkligen varit mer än bra. Åh. Ser fram emot fortsättningen. Jag fick höra av en kursare idag att jag ser så hemma ut. Det är så fint att vi peppar varandra och håller om varandra. Jag såg mig själv i spegeln i omklädningsrummet idag innan jag gick hem och såg att jag hade fucking rosiga kinder. Jag som inte ens kan få det? Det är ren och skär (ha-ha) lycka som sprider sig över mina kinder. Om inte detta kommer vara utvecklande för mig (det är det redan, jag har hört mig själv reflektera högt i samtal med andra om detta) så vet jag inte vad. Jag längtar så till att vara legitimerad barnmorska. Nu och resten av yrkeslivet! AMEN. Men nu är jag student och det ska en ju ta vara på. Det ska jag. 
Utbildning | | Kommentera |

FÖRLOSSNINGSPRAKTIK DEL 1

Alright, då kom alltså introdagen. Var inte alls så uttröttande jobbig som det mailats och varnats om. TVÄRT OM, det var jätteroligt och välkomande. En kanontisdag! Det drog över en timme men hade gärna fått dra över mer ändå.
 
 
Detta uppskattade jag SÅ mycket. En helt egen pärm med allt som har med den kommande tiden att göra: schema, checklista, kursmål, kontaktuppgifter.. JA säger ja. Det blev så himla mer personligt såhär. Plus för gulliga pappersmuggar och lösgodis. 
 
Mer då? Vi fick sterilklä oss uppe på operationsavdelningen och en light genomgång av kejsarsnittsrutiner. Vi fick undersöka "nattens skörd" av moderkakor, prova TNS-apparater (smärtlindring), lustgas och sterila kvaddlar. Senast jag gjorde detta var 2015. Fick revansch på kvaddlarna som inte fick mig att tappa luften på samma sätt den här gången och kanske i alla fall inte gjorde mer skada den här gången. Lustgasen gav dock ingen effekt idag. Prutt. 
 
Nu är nästa steg ett faktiskt praktikpass. På fredag! Daglig reflektion hör till passen. Jag ska skriva något om en situation/händelse/reflektion efter varje passning och förlossning jag har. Alla 50 förlossningar som jag ska uppnå under min utbildning. Allt känns än så länge ganska så bekant, fast vågar en säga så? Jag har en tanke om att skriva ett inlägg i veckan här också, generellt om hur allt känns kring min första förlossningspraktik. Detta med den dagliga reflektionen lämnar jag ju utanför pga hallå en är väl sjuksköterska och känner till sekretess med mera. För egen del ser jag inte att skriva som ett extra och jobbigt moment (vad jag vet), snarare något jag ofta tagit till tidigare i exempelvis sjuksköterskeutbildningen på eget initiativ. Det är så svindlande att jag satt i konferensrummet på KK idag på min mångåriga dröms utbildning. Detta är ju min tid. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att sporra mig, det är ju så min hjärna funkar bäst. Att leva och våga vara i detta nu, inte tänka på sen, jag kommer bara gå utbildningen en gång i livet. Och det är nu
 
 
Kliniska läraren hade med sig pyttesmå äpplen från trädgården. Och Pontus och Liv myser ikapp i periferin. 
Utbildning | | Kommentera |
Upp