KLAPPAT OCH KLART

Hej och hopp efter en måndag på topp!
 
Var verkligen pigg och vital på jobbet idag. Och det flöt på bra. En viktig sak som hände idag var också att jag hade ett möte med min chef. Vi pratade om ekvationen 100% jobb och 50% studier. Nu är det klart att från och med nästa schemaperiod, som sträcker sig ända in i januari, ska jag ha tjänstledigt för mina studier. Jag har alltså 75% arbete och tror verkligen att jag kommer att bli en bättre medarbetare tack vare detta. Det är ett beslut som inte varit helt lätt att fatta, men jag är tacksam för detta nu och kör på så under två terminer tänkte jag. Och vem vet vad som väntar sedan? Nästa sommar? Jag vet inte. Bara det faktum att jag skulle "byta stad" år 2016. Något jag bara kunde drömma om. Om jag fortfarande känner "jo men JA det är ju barnmorska jag ska plugga till nununu" så är det också så att utbildningen inte ens startar upp i Lund nästa höst. Som jag ställt in mig på sedan evigheters evighet?! Men- detta ger mig tid. Tid att provsmaka sexologin som huvudämne, tid för mer heltidsarbete och vips så är det dags och då har jag samlat på mig både erfarenhet och högskolepoäng. OM det blir så alltså. Just nu känns ovissheten trygg.
 
Har bytt pass med en kollega, så efter tre dagar av utbildning följer tre kvällar på jobbet. Ja, lördagens dagpass blir till kvällspass. Helgkvällar känns ändå rätt lediga och festliga. Ska ta med mig godis och bjuda mina kära kollegor.
 
Nu ska jag läsa lite i kurslitteraturen och sedan är det dags för premiär av Paradise hotel med korridoren. Vi följde det slaviskt i höstas och det är så himla nostalgiskt för mig för det var där och då som allt var sådär nytt med mig och Pontus och jag kunde knappt vänta tills vi skulle vara först på plats i soffan och paxa de bästa platserna fastän ingen gjorde motstånd. Ligga i varandras knä där på kortsidan och känna värmen. Och sedan att få följa med honom, säga godnatt till alla och lägga oss tillsammans inne hos honom. Alltid inne hos honom. 
 
"Ska du krama dina kuddar i natt också eller vill du krama mig istället?". Och sedan den dagen. 
 

MASTER

Hörni. Det är ju så jävla mycket som händer! 
 
Den här semester må ha varit gråmulen och icke-utomlands, MEN boy vad jag uträttat saker på hemmaplan. Och för sjutton, jag har ju massor av semme kvar? 
 
Och nu skriver jag för att uppdatera er om en himla stor sak. En dröm! Jag blev i onsdags antagen till masterprogram i sexologi. En master! Som reserv, kickar kursen i arslet och sa: "vi kör".
 
I natt hade jag svårt att somna. Jag kan ha intagit koffein över dagsbehovet förstås, men jag kände framför allt sån jävla iver. För att möjligheter verkligen har tornat upp sig för mig. Jag tycker sexologi är intressant, viktigt och ett framtidsämne. Att vara sexolog är tyvärr inte ett legitimerat yrke i dagsläget, men det är något jag tror kommer att ändra sig med tiden. Eller hoppas, kanske! Hela min familj står med hejaflagga, folk lyfter imponerat på ögonbrynen när jag berättar, kollegorna stöttar och jag själv sprängs nästan. 
 
Ett masterprogram är vanligtvis tvåårigt. Mitt är fyraåringt. Detta för att det läses på halvtid. Jag ska ju liksom jobba heltid intill detta, paralellt med detta och så vidare. Jag testar såhär och ser hur det går och vad jag tycker. En kan alltid pausa utbildningen och ta upp den igen- once your in. Min ambition är åtminstone att smaka på detta, se vart det för mig och kanske komma på:
 
- "Nä men jag vill ju faktiskt bli barnmorska ändå, jag söker in till det när jag testat på detta".
- "Det här är ju det bästa någonsin, jag tänker slutföra utbildningen!".
- "Detta var inget för mig, men jag är glad att jag tog chansen!".
- "Kanske senare men inte nu".
 
Men varför tänka ut scenarion nu? Jag är inte rädd för att fastna. Det är väldigt tillåtande att läsa halvtid och kanske på sikt ha ett halvtidsjobb. Det är väldigt lyxigt att i så fall gå från ett väldigt praktiskt yrke (sjuksköterska) till att halka in på psykologi. Att få helt nya uppdrag och arbetsuppgifter, helt enkelt. Söka andra tjänster under resans gång. 
 
Jag är tacksam varje dag att jag slutförde min sjuksköterskeutbildning och får jobba som sjuksköterska. Att detta också leder till möjligheter som denna är ju bara för jävla bra. Jag har varit min egen rakt igenom, det kommer jag fortsätta med. Himla nice att föreläsningarna hålls mitt i Malmö istället för i sjukhusområdet också. Det är roligt att inte veta- fram till jul eller till 2020? 

OM DÅTID, NUTID OCH FRAMTID

Okej. Så vart landar vi egentligen efter tre års heltidsstudier? 
 
Det här inlägget är säkert väldigt ointressant för många. Men jag väljer ändå att skriva det, för att många så ofta imponeras över min målmedvetet vad gäller framtiden. Vad jag vill jobba med. Detta är verkligen någonting som jag malt i så många år och jag har med er, förtjusats av min egen beslutsamhet och just det- målmedvetenhet. Det verkar visst som att vissa saker är meningen. 
 
Jag ska vara ärlig. För mig kändes sjuksköterskeutbildningen väldigt mycket som en snöslunga. Jag slungades runt och så vips hade tre år gått och jag hade väl uppenbarligen lärt mig en hel massa också. Men att läsa på högskola var ett sätt att blotta och måtta mitt fruktansvärt låga självförtroende. Det var liksom som att jag aldrig fattade att just jag fick lov att läsa det jag verkligen ville och faktiskt klara av moment efter moment. Jag har inte hunnit hämta mig från denna känslan än. Jag trampar ännu runt och tar inte alls för mig som jag kan och borde. Men jag gjorde rätt i att inte skrämmas över detta faktum.
 
Ett tag kände jag att det räckte med tacksamheten över att klarat av denna massiva monsterklump av utmaning och utbildning. Jag ville inte vara med längre. Inte ta in något mer. Ville ta en paus. Men någonstans insåg jag att det inte var ett alternativ. Om jag hade stannat av hade jag säkert krympt ännu mer. Jag är ju värd att jobba och vara verksam. Men det är så jävla svårt att verkligen införliva detta i mig. Så jag väljer att rulla på. Jag andas ut och försöker tänka att nu kan jag verkligen börja bygga drömmar på riktigt. 
 
Igår fick jag alltså antagningsbeskedet. Jag är antagen till en 15-poängskurs på halvfart och tackade ja. En kurs som jag vet att många vill läsa och trånar över. Inte minst bland mina arbetskamrater. Jag kom in för att jag hade lite extra poäng med i bagaget att konkurrera med. Det blev så uppenbart. Det var också uppenbart att de som inte blivit antagna suckade högt över att få skjuta på framtidsplaner och drömmen om att någonsin bli barnmorska. Hmm. Så med extra poäng i bagaget och nu igen- extra poäng i bagaget, blir jag ett steg närmare mitt mål och förlänger många saker i och med detta. Studentstatus. Studentlya (möjlighet att söka i Malmö också). Studentliv. KUNSKAP. Kunskap relevant för mitt yrke, min arbetsplats och framför allt- min framtid. I höst ska jag liksom söka in till vårens utbildnigar. Och i vår till höstens. De mest avgörande. Det är inte särskilt lång tid egentligen. Jag blir kvar och jag blir det på himla goda villkor, kan jag tycka. 
 
Så- hösten 2016: Sexologikurs, 15 hp.
Våren 2017- Söka in till barn-och ungdomsspecialist.
Hösten 2017- Söka in till barnmorskeutbildning.
 
Kursen jag ska läsa nu är beskriven som relevant för sociala omsorgs- eller sjuksköterskeprogrammet eller inom andra sociala, pedagogiska eller vårdinriktade program. 
 
Kursen är beskriven såhär:
 
Kursen ger grundläggande kunskaper om sexualitet som företeelse och sexologi som kunskapsområde. Vidare ger den ökad förståelse för sexualitetens roll i det västerländska samhället samt en ökad beredskap för att möta sexuella frågor och problem i människobehandlande verksamheter. 
 
Följande delkurser ingår: Sexologi - en introduktion. 
Sexualitet i vård och behandling. Sexualitet och målgrupper.
 
FÖRLÅT MEN HUR SPÄNNANDE?!