KEEPING UP

Det är mycket att hänga med i såhär i början av barnmorskeprogrammet. Roligt, men intensivt. Seminarium på seminarium och det räcker inte att "läst några kapitel". Snart är tre av fyra teman avklarade i kursen och hur länge har jag pluggat? En vecka..? 
 
I alla fall. Det som lyfter- att bli uppringd av en klasskompis såhär på måndagskvällen för att stämma av veckans pluggplan och uppläggning av arbete så att det inte blir skitstressigt. Och min basgrupp dårå? Bokat grupprum så att vi kan sitta tillsammans på onsdag och ba göra klart skiten. Som ska redovisas på måndag. Det är verkligen viktigt att ta vara på dessa trevliga klassisar. Vi sitter i samma båt.
 
Ikväll är jag helt slut men jag läser kapitel efter kapitel om mäns våld mot kvinnor följt av föreläsning inom ämnet imorgon eftermiddag. Jag tänker mig tidigt sänggående, morgonstund med upphämtning av boken, Bibeln, legenden. Och så ska jag ta tåget så att jag hinner hämta en lånebok på bibblan innan föreläsningen börjar. 
 
En ny dag med en ny tatuering. Plasten ska få sitta tills imorgon. Tatueraren frågade om katten sover i sängen. Det avgjorde tydligen. I samband med en dusch imorgon ska jag ta bort plasten, tvätta med snäll, oparfymerad tvål och badda den torr. Allt som behövs därefter är Bepanthen. 
 
Kvällste och Livs ljuva spinnande. Såhär kan en ha det. 

ATT BLI

"Blott två arbetsdagar denna vecka tack vare oklar kräkning. Jag laddar inför kvällen genom att ta en fika med Sandra på Emporia. Sen är det helg, helg, helg. Massor med helg". 
 
Det här inlägget påbörjades i förmiddags, kanske timmen innan den här dagen ändrades till en av de bästa i mitt liv. Jag har tigit ihjäl min besvikelse över reservplats på barnmorskeprogrammet. Tredje reserv svider. Och det ironiska i att jag satt och pratade om det med Sandra samtidigt som jag utbrast till Sandra "Jag har ett missat samtal. DET ÄR ETT LUNDANUMMER!". Och sedan svarade den snälla kvinnan att japp, hon hade ringt, och japp, jag har plats på programmet. "Det var väl en bra julklapp?".
 
BÄSTA TÄNKBARA. Men förlåt för jag är så inrutad, inrutad, jag kan inte tänka eller äta eller knappt jobba för den delen. Men jag försökte efter bästa förmåga i alla fall och ÄNTLIGEN att få landa i detta och i mitt här hemma. Dricker en segeröl. Den sista i glasflaska från Danmark. 

Vägen hit. Vägsjäl. Val. Godkända betyg. Segrar. Och nu- den största av segrar.
 
Jag ska bli barnmorska. Jag ska inte bara plugga, utan bli. Det är så rätt i tiden att jag vittrar sönder. Det är min belöning, det är solen om våren, det är förbannat efterlängtat. 
 
Har i en period varit ganska matt av att jobba 100%, ha en liten älskad katt här hemma som jag önskat kunna ge mer uppmärksamhet, balansera ett semidistansförhållande (okej, det är i och för sig inte så stor utmaning pga vi älskar varandra och reder ut det), jobba nästan varje helg...JAG VET JAG ÄR INTE ENSAM OM DETTA. Men att förstå att något annat börjar om ca en månad är svindlande. Jag är ju grym på att plugga. Det vet jag redan. Jag ser fram emot nya dörrar som kommer öppnas. Jag ser fram emot nya bekanskaper som ska knytas. Jag ser fram emot all teori som ska läsas och förstås. Jag ser fram emot alla möten med patienter i egenskap av student, jag ser fram emot att förlösa. BLAND ANNAT.
 
Nu låter jag nattens timmar ta hand om resten och få det att sjunka in. 

KLAPPAT OCH KLART

Hej och hopp efter en måndag på topp!
 
Var verkligen pigg och vital på jobbet idag. Och det flöt på bra. En viktig sak som hände idag var också att jag hade ett möte med min chef. Vi pratade om ekvationen 100% jobb och 50% studier. Nu är det klart att från och med nästa schemaperiod, som sträcker sig ända in i januari, ska jag ha tjänstledigt för mina studier. Jag har alltså 75% arbete och tror verkligen att jag kommer att bli en bättre medarbetare tack vare detta. Det är ett beslut som inte varit helt lätt att fatta, men jag är tacksam för detta nu och kör på så under två terminer tänkte jag. Och vem vet vad som väntar sedan? Nästa sommar? Jag vet inte. Bara det faktum att jag skulle "byta stad" år 2016. Något jag bara kunde drömma om. Om jag fortfarande känner "jo men JA det är ju barnmorska jag ska plugga till nununu" så är det också så att utbildningen inte ens startar upp i Lund nästa höst. Som jag ställt in mig på sedan evigheters evighet?! Men- detta ger mig tid. Tid att provsmaka sexologin som huvudämne, tid för mer heltidsarbete och vips så är det dags och då har jag samlat på mig både erfarenhet och högskolepoäng. OM det blir så alltså. Just nu känns ovissheten trygg.
 
Har bytt pass med en kollega, så efter tre dagar av utbildning följer tre kvällar på jobbet. Ja, lördagens dagpass blir till kvällspass. Helgkvällar känns ändå rätt lediga och festliga. Ska ta med mig godis och bjuda mina kära kollegor.
 
Nu ska jag läsa lite i kurslitteraturen och sedan är det dags för premiär av Paradise hotel med korridoren. Vi följde det slaviskt i höstas och det är så himla nostalgiskt för mig för det var där och då som allt var sådär nytt med mig och Pontus och jag kunde knappt vänta tills vi skulle vara först på plats i soffan och paxa de bästa platserna fastän ingen gjorde motstånd. Ligga i varandras knä där på kortsidan och känna värmen. Och sedan att få följa med honom, säga godnatt till alla och lägga oss tillsammans inne hos honom. Alltid inne hos honom. 
 
"Ska du krama dina kuddar i natt också eller vill du krama mig istället?". Och sedan den dagen.