TILLBAKA TILL FRAMTIDEN

Bra överraskning: När en tror att en ska ha ett kvällspass men ba "vänta nu, på en mottagning"?
 
Nixpix! Imorgon börjar jag 07.30 (wow, sovmorgon till och med) i Malmö. Och jag tar 171:an som på den gamla goda tiden och jag riktigt lääängtar. Längtar till att lyssna på musiken, den musiken, som knyter ihop tillvaron. Längtar efter färdkost och min plats på bussen. Längtar efter varenda liten krök på den vägen, som ju sitter i ryggraden. Längtar efter att vila ögonen på exakt samma punkter på vägen som vanligt. Värnhems cyklar, afrobutiken med de konstiga läskburkarna som aldrig tycks ha öppet, Laserdome, människorna vid Stadshuset, Kina-kliniken, klänningarna i skyltfönstret till butiken jag alltid glömmer namnet på, Södervärns krog..
 
På eftermiddagen är jag fri och ledig och det varar ända fram till 13.30 på söndag. Ljuvligt! Ska passa på att lämna tillbaka ett kuddfodral som inte riktigt var sådär klargult jag hade hoppats på och kanske fixa ett och annat ärende när jag ändå är i min framtida stad. Malmö. Galen tanke. Galet bakslag vad gäller separationsångest lately också. Har liksom bott och levat i korridoren, bubblan, i fyra år snart. 
 
Men jävlar vad jag ändå haft Malmö som centrum för upplevelser under alla dessa år.
 
 
Typ en falafel vid Möllan. Det är en upplevelse värd att upplevas många gånger. 
Vardagsbetraktelser | |
Upp