MKBT 1

Kaffe är antagligen knark och här sitter jag med min fjärde kopp i handen för idag. Pirr och pang i knoppen.
 
Jag tänkte faktiskt att jag ska dela med mig om mina upplevelser kring MKBT. Ja, dagens och också i fortsättningen. Kan det vara något? Kanske, eller förhoppningsvis, kan jag kanske inspirera någon. Sitter på Expresso House vid centralen i Malmö och känner mig inte riktigt som mig själv. Kan vara allt kaffe. Men också det här livspusslet. Imorse var jag helt knäckt över dagen som väntade. Nu är jag mindre knäckt och mer flexibel. Jag till och med stannar kvar i Malmö och väntar in Pontus och så småningom hans två vänner från Gävle. 
 
Men, förlåt. Nu till MKBTn. Vilket gäng, vilka fina individer som samlades idag. Det är ju alltid knepigt med en ny grupp. Och jag har ju aldrig deltagit i en gruppterapi alls. Jag vet mycket väl att jag gjorde en chansning/uppoffring/läskig sak i och med att jag gick på församtal idag. Att jag väljer att delta. Att jag binder upp mig och "krånglar till" mitt liv ännu mer. Men det är ju lite det som det handlar om. Att handla annorluda och kanske inte ge vika för ett gammalt, invant beteende. Jag är väldigt glad för idag och för att det kändes som att jag kommer få tillbaka himla mycket i och med detta. Kändes som att jag klickade med flera stycken redan idag. Vi är sju deltagare och vi kommer att samtala och diskutera samt varva med mindfulnessövningar. Det känns jättefint och accepterande i gruppen och jag vill bara krama om varenda jävla vilsen själ, för vi är inte ensamma
 
Så vad gjorde vi idag? Skattade vart vi låg på skalan av kunskap idag för att jämföra vid senare tillfälle. Berättade varför vi var med i gruppen och vad vi hade som mål med deltagandet. Åtta tillfällen har vi framför oss och det kommer att vara på onsdagar mellan 17-19. Mitt liv till trots verkar det kunna gå ihop. Fortsättning följer nästa vecka.
 
Nu till en annan sak. Jag har bemödat mig att skiva ett inlägg i kära Sandra Beijers blogg i ett brevvänsinlägg och fått kontakt med flera stycken. En har jag redan bestämt kaffedejt med. Det är så tydligt att jag fullkomligt törstar efter nya bekantskaper, jag fullkomligt slukar sådana möjligheter. Jag tror det är superviktigt här i gränslandet till vuxenlivet. Jag kommer att behöva vänskapsrelationer nu som då, ung som gammal och grå.
 
Nu ska jag köpa en burgare och kanske hinna plugga ett skvatt. Lev och må
Vardagsbetraktelser | | Kommentera |
Upp