COME ON

"Jag ska se Rolling Stones, men det är fram i oktober"
"Patienten ska kejsarsnittas, men inte förrän oktober"
"Vi ska till London- i oktober".
 
Jag trodde på riktigt att det fanns något som heter 31:a september. Jag har tyckt att september varit så lång trots allt, att det är väl klart att det finns ett 31:e datum, bara för att liksom. Men imorgon är det oktober. Jag längtar intensivt. 
 
En Grön Tuborg i glas som en flaska i huvudet åt den här världen. Ett gäng stinkande sopor, ett städigt avsopande och upputsande blev det av den här kvällen som nästan redan var kväll när jag väl kommit hem. Jag kunde bara sitta när jag lämnat Kvinnoklinikens dörrar. Jag satt på en fucking bänk för att samla kraft att ta tåget hem. Men det var en värmande sista septemberdag, det vill jag lova.

I oktober (LOL) kommer mina föräldrar till Skåne. Det vill säga på måndag. Det var längesedan. Jag ska jobba en sista jobbdag imorgon och häva mig över Pontus så snart den är ur världen. Längtar redan efter morgonkaffet, så mycket att jag hade kunnat koka en hel kanna rakt av nu. Men jag föll aldrig i sömn som jag trodde att jag skulle när jag kom hem. Och jag var inte snabb på kaffet. Så nu tänker jag bara låta tröttheten infinna sig och snart lägga mig till rätta. 
 
Lev och må
Vardagsbetraktelser | | Kommentera |
Upp