UPPSTART, UPPSATS, UTKIKSPLATS

Nu har uppsatskursen dragit igång på riktigt och vi ska analysera vårt material i åtta dagar framåt innan resultatet ska in. Ja, nej inte hela uppsatsen, men en stor del- resultatet. På sätt och vis gillar jag att det går undan, låt det gå fort och måtte vi få allt gjort!

Vi laddar lagom bra för imorgon i alla fall, Karin och jag. Vi har en heldag framför oss imorgon, eller hon kommer hit 11 pga min terapi imorgon. Hade glömt. Men men. Har lagat linsbolognese som vi kan värma upp och laddat kylen med läskande bubbelvatten. Till fika har vi mormors gaffelkakor, päronsplit eller japanmix. Så ska vi sitta tills klockan slår vin och så småningom röra oss mot after work på Pinchos! Jag har två tapas att hämta ut GRATIS. Bara en sådan sak! 
 
Det ska bli skönt med helg efter denna låtsasvecka. Så oklar. Kan inte fatta att det redan är en vecka sedan jag åkte till Skövde. Herregud, den här gången kände jag verkligen att jag hade kunnat vänja mig vid.. Det där. Att ha dem så nära igen. Jag saknar varje sinnesintryck, de små bekanta ljuden i huset, grannkattens kramar, bråk om persienner som ska upp eller ned, den annalkande våren. Det var som att åka tillbaka pyttepyttelite i tiden bara, att få verka i dåtiden och hinna ikapp våren på något vis. Det föll ett smattrande regn i Malmö i förmiddags, jag citerar pappa i bilen mot Hyllie "lite regn på detta och naturen kommer explodera". Med all säkerhet. Jag vill ju kallbada, dricka pina colada och ta en selfie under körsbärsträd. Men det är väl som alltid, jag kommer missa ögonblicket. 
 
Imorgon kan jag för all del dricka en pina colada eller någon annan trevlig drink på Pinhcos. 
Och vet ni vad jag hörde? Att pappa Micke (Pontus far) skaffat sista virket till det stora verket aka kattburen till balkongen. Eller inramningen. Vad den än kallas är det som sänt från ovan! Idag hade jag Vidar ute en kort stund i hans nya sele som jag hittade i fyndkorgen på Ica Kvantum i Skövde. Perfekt lila och en behöver bara placera hans tassar i varsin "ögla"så knäpps den i bak på ryggen. Oerhört smidig, säker och mer bekväm än kaninvarianten. Jag vet inte, men han är ganska bråkig med selen jämfört med sin syrra (som är bråkig av andra anledningar) så för mig var detta verkligen världens lyft. Men HÖRNI snart behövs inga selar, bara ett band som spelar- på vår nya balkong! Och då blir det invigning med tårta och cava. 
Materiellt, Vardagsbetraktelser, Vidar | |
Upp