OTTOBRE

Låter knäppt men jag tror att jag för första gången i förra veckan insåg ynnesten med att vara arbetande, ej studnerande, lönearbetande vuxen? Helt vansinnigt. Jag kände mig fri.
 
Och ikväll är första kvällen på en vecka som jag hämtar andan sådär igen. Ser att klockan slår 19 och känner ett lugn. Pular och pillar med något men fastnar inte. Det är lyx. Det är mer städat än förr. Det är grönare än förr. Det är skönare än förr. Och mer kommer. 
 
Idag fick Robert och Anna-Maria nycklarna till lägenheten och i helgen blir de ju Malmöbor. Jag skrek rakt ut när de skickade bilderna från "första mötet" med lägenheten, deras första steg in i nya hemmet. Är så oerhört glad för deras skull, deras nya hem och den nya närheten jag vunnit till dem.  Jag är så glad att jag fått tillbringa så mycket tid med Robert i helgen. Det roliga var, vi satt i en bil i sammanlagt tusen timmar (typ) men pratade först på planet hem. Jag älskar det med oss. Det är otvunget. Kunde riktigt se visarna på hans arbandsur i snabbspolning under hemresan. Som att jag undrade om vi verkligen skulle hinna att prata om allt. 
 
Imorgon går jag första passet själv på förlossningen. Idag fanns handledaren där i periferin men jag gjorde faktiskt en hel dag helt själv egentligen. Mycket stärkande. Naturligtvis har jag varit spänd och orolig inför dagen då jag ska stå på egna ben, men det går ju liksom inte att gå runt det. En dag är den första dagen. Sedan kommer ju fler. Känner mig själv(ständig) men inte ensam. Känns som att de flesta barnmorskor reflekterar högt och det lovar jag mig själv att alltid göra. Sen får vi se. 
Vardagsbetraktelser | |
Upp