NU OCH ALLTID

Det är bara måndag. Så jag vägrar låta mig själv döma ut veckan, eller mig själv. Konstigt nog har mörkret ett bättre inflytande på mig än ljuset just den här kvällen. Men jag skulle kunna dö av förutsägbarheten. Min egen förutsägbarhet. Allt från tekoppen till boken till den obekväma läsställningen. 
 
Men om det inte vore för ett långt förhållande med mig själv under liknande omständigheter så hade jag kunnat tro att det här är kroniskt. Nu råkar jag veta att det räcker att imorgon är en annan dag. Tur är väl det. Har precis jämfört priser på kattmat och sand och beställt båda delar till priset av en. Då är ändå saker och ting ganska skapliga. Inte sant?
 
Vardagsbetraktelser | |
Upp