TORNERÓ

 
För nio år sedan var jag fortfarande tonåring, arton år. Då följde jag med min familj till Novi Sad och släkten för sista gången på, ja- vad som skulle bli nio år.
 
 
Hade en frisyr som matchade trädgårdsblommorna hos farmor. 
 
 
Novi Sad by night.
 


Jag åt popcorn? Det ante mig. 
 
 
Här sover jag redan imorgon natt. I farmors sovrum som hon inte använde 2010 och definitivt inte 2019. Hon sover på kökssoffan som i alla tider. Alltså den här bilden. Tonåringarna djupt försjunkna i tankar över vad som händer hemma i Skövde (?). Jag hade en röd Nokia (!) och lyssnade säkert på något solkigt. Headsetet alltid nära till hands.
 
 
 
 

Svettigaste kvällen. Minns de här urgoda pannkakorna och att vi laddade för en kväll på stan. Blev orimligt full på en öl fast mina alkoholvanor och röda torsdagar på Husaren var i sitt esse vid den här tidpunkten. Så kan det gå. 
 
 
Mammas kusin Sándor. Såpass ungerskt namn. Åh och de här petflaskorna med öl. Jelen pivo. 
 
 
Robert naturligt poserandes på en moppe i mammas och pappas hemby. Där föddes båda.
 
 
 
 
 
 
 
Skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppas att mina släktingar ska ha ett fång kattungar eller hundvalpar.
 
 
Headsetet igen. Jag har inte åldrats något men Robert ser så mycket yngre ut här. Alltså ser han inte gammal ut nu, utan bara yngre här?
 
 
Mina sysslingar Kristina och Marja, som är frisör respektive veterinär. Två drömyrken jag haft. 
 
 
Åh liten har verkligen blivit stor. Róland (min kusin) och min farbror ska hänga med oss i helgen och det kommer verkligen bli huset fullt. Vi får väl sova på varandra? Spelar roll, det är verkligen inte så att tillfällena växer på träd nu för tiden. Ser fram emot den här resan. 
Vardagsbetraktelser | |
Upp